Jonas Gardell återvänder till bekant territorium när tre familjer från samma kedjehusområde i Täby porträtteras i De dagar blommorna blommar. Jonas Gardell har tidigare skrivit om familjeliv i kranskommunen utanför Stockholm under det sena 70-talet i uppväxtromanerna Ett ufo gör entré och En komikers uppväxt – inspirerade av hans egen barndom.
De dagar som blommorna blommar utspelar sig i tre tidslager: Det första i slutet av 70-talet, det andra i skiftet mellan 80-tal och 90-tal och det sista i nutid.
Den som sett Simon Kaijsers och Jonas Gardells tidigare samarbeten kommer att känna igen sig. Varje avsnitt inleds med en sävlig voice over som talar ödesmättat om livet och dess förgänglighet. Man får veta att någon kommer att dö. Familjerna i medelklassområdet har alla förutsättningar att vara lyckliga, men de flesta är det givetvis inte (av olika anledningar).
De flesta rollfigurernas öden bjuder inte på några större överraskningar. Mammorna präglas av en stark men-vad-ska-grannarna-säga-mentalitet som följer dem livet igenom. Den parodiskt struliga tonårssonen smäller i dörrar, stjäl pengar och kallar sin mamma för jävla kärring. Han blir senare i livet även en ytterst förväntat strulig vuxen.
Johan Rheborg (som liksom Jonas Gardell är uppvuxen i Täby) gestaltar vad som troligen är en variant av Gardell själv. I nutid har pojken från en av de olyckliga familjerna vuxit upp och blivit dramatiker och komiker och ska sätta upp en föreställning om sitt förflutna. Rheborg står för en av de starkaste rollinsatserna som kändisen som är trött på uppmärksamhet och sammanbitet ser på när struliga skådisar ska gestalta hans barndomstrauman.
Torka aldrig tårar utan handskar från 2012 blev startskottet för två mycket framgångsrika karriärer för huvudrollsinnehavarna Adam Pålsson och Adam Lundgren. Även denna gång har Simon Kaijser helt klart gjort något rätt med rollbesättningen, skådespelet är genomgående mycket starkt. Men seriens största behållning är att den, en del lökiga repliker till trots, verkligen lyckas dra in tittaren i familjernas värld.
Relationerna både inom familjerna och deras koppling till världen utanför är finkalibrerade och den som är gråtmild bör ha näsdukarna nära till hands inför denna gripande familjekrönika.