Markus Krunegård – ”Under broarna i Skanstull” (2014)

Ta mig till eld och lågor

Puerto Escondidos vågor

fulla på en grav

du och jag på dödens dag .

Den här sortens svenska poplyrik tar avstamp i artisternas känslor och är ofta på liv och död.

Det är texter som längtar, till nån annan plats, till friheten, långt bort, bortom det förljugna, men som också blickar tillbaka, mot barndom och hemstad och som tror på den stora kärleken.

– Det viktiga är vad ”jag känner”, alla andra är egentligen främmande. Det finns ofta ett åkallat kärleks-du men resten av världen bara flyter bort. Jaget är upphöjt och blödande ensamt i universum. Och så är det ett enormt sökande efter nånting som är äkta och på allvar och på riktigt, säger Kulturnyheternas litteraturkritiker Ulrika Milles som lyssnat på en rad svenska samtida poplåtar.

Markus Krunegård – ”Hell yeah Norrtälje” (2014)

Du låg på mitt golv hög på efedrin

du var ledsen och sa fy fan fy fan jävla liv

då var du 34 och jag 24

och jag tyckte du va så gammal

jag kände mig mindre gammal än vad jag tyckte du var då.

Håkan Hellström – ”Känn ingen sorg för mig Göteborg” (2000)

Ta mig till kärlek

ta mig till dans

ge mig nåt som tar mig någonstans.

Rent litterärt vad är det för stil?

– Jag skulle kalla det för nyromantik. Den är väldigt lik klassisk romantik från tidigt 1800-tal. Det är en lidande individ, det är väldigt starka känslor, det är jaget framförallt, det är helt subjektivt och det är en slags upphöjd manlighet som iscensätts, alltså ett lidande hos den här rösten som är mycket större än hos andra, säger Ulrika Milles.

Romantiken, var en rörelse som såg känslorna som tillvarons kärna, och som vann mark genom Goethes ”Den unge Werthers lidanden”.

I populärmusiken har den romantiska traditionen spridits till massorna genom artister som Bruce Springsteen och Ulf Lundell, men den svenska nyromantiska skolan har också lånat in Morrisseys sårbarhet.

Och Håkan Hellström gjorde stilen tillgänglig för en ny, yngre indiepublik när han slog igenom år 2000. Och återväxten är stadig:

Hurula – ”22” (2014)

Jag var 22 när jag lämnade Luleå

Vi skulle dra nånstans dit himlen alltid var blå.

– Romantiken var ju väldigt starkt en genikult, den manliga konstnären, och den manliga konstnärens stora kapital är dom starka känslorna, klassiskt brukar man ju säga att det är kvinnor som är känsliga och män är mer osårbara, men det är inte så här och den där paradoxen är jätteviktig. Det är männen som är dom sårbara gestalterna i den här traditionen.

Hästpojken – ”Samma himlar” (2012)

För så meningslöst får ingenting vara.

Så meningslöst får inget vara.

Kanske är nyromantikens längtan efter det äkta i livet lika stark som för 200 år sen då den klassiska romantiken uppstod som en reaktion mot förnuftstro och realism.

– Vi är långt inne i ett kunskapssamhälle, och då finns behovet av den här platsen där vi får vara hjärta och själ, mest.

– Den klassiska gamla romantiken, den var ju ett uppror mot upplysning, mot förnuft, mot ett hårt och kallt samhälle som vi kanske lever i idag också, säger Ulrika Milles.