Betyg: 2 av 5.
Utanför biografen stöter jag ihop med tre kvällstidningsjournalister som också är på väg till visningen. Vi byter några ord, och i nästa sekund råkar Kommissarie Späck, eller Leif Andrée, som han också heter, gå förbi.
– Ni kan skriva vad ni vill! Nu drar jag till Brasilien, småbrölar han och skrattar.
– Aha...är det så illa? frågar jag.
– Nä, men va fan, den kommer ju bli sågad jämns med fotknölarna.
Jag tror nog att Andrées analys är onödigt defaitistisk. Det är ju ingen som går in i salongen för en visning av ”Kommissarie Späck” och förväntar sig ett Haneke-drama. Det flesta kommer nog att nöja sig med att filmen bara har snäppet vigare humor än geriatriska komedikamrater som ”Göta Kanal” och ”Vi hade i alla fall tur med vädret – igen”.
På väg in i biografen möter en filmbolagsrepresentant som delar ut 2D-glasögon. Alltså 3D-brillor utan glas i ramen. Kul. Jo, faktiskt lite kul, lite fånigt, som en göteborgsk ordvits ungefär. Någonting man ler åt en sekund och sedan glömmer, ett gag som inte ens är värt att återberätta kring middagsbordet, men samtidigt en skojfriskhet utan ambition att vara någonting större än just det, en skojfriskhet. Alltså inget man blir arg på, eller vill något ont.
Samma sak gäller för ”Beck”-parodin ”Kommissarie Späck”.
Gänget bakom filmen, produktionsbolaget Happy Fiction muntrade upp Guldbaggegalan förra året med fyndiga parodier på filmvärldens ofta intelligensbefriade och alltid mallade trailers. De försökte göra om samma sak på årets gala, men då var uppenbarligen de bästa idéerna redan brukade.
Samma utveckling, i miniatyr, ses i ”Kommissarie Späck”. Den första akten är riktigt fyndig; de ”Beck”-egenheter som bör få smisk får också smisk, ”Beck”-regissören Harald Hamrell gör en rolig cameo-insats, och så skämtar man välfunnet med den dubbade tysken som brukade dyka upp i de tidigare ”Beck”-filmerna.
Och att Harald Hamrell dessutom visar sig vara missbrukare av illegalt nedladdade filmer får ju en extra dimension av humor med tanke på att vi nyss kunde läsa om hans vrede över att den sista ”Beck”-filmen, som har premiär i sommar, redan finns på nätet.
Det är, som oftast när det gäller parodier, humorn i marginalen som är mest underhållande, men när det så småningom ska utvecklas till någon slags intrig tappar filmen såväl inspiration som energi. Vilket inte var helt oväntat; det är så det brukar gå när sketchmakare försöker sig på långfilm.
Men jag tycker gott att Andrée kan vänta med sin landsflykt ett tag till.
Betyg: 2/6 Svenska Dagbladet
Betyg: 2/5 Dagens Nyheter
Betyg: 2/5 Expressen
Betyg: 2/5 Aftonbladet