Handlingen i Total strukturalitet är inte helt lätt att sammanfatta, men kretsar kring en förlorad profetia i en serietidningsbutik och männen som befolkar den.

Det sceniska kollaget kryddas med referenser – och en del rena stölder – från Björn Runges film Om jag vänder mig om och Andrej Tarkovskijs Offret. Skådespelaren Peter Anderssons karaktär Leo Gaut från polisfilmen Noll tolerans är här en dansk performancekonstnär och Magnus Krepper läser delar av berättelsen i återkommande vidoecameos.

Men själva föreställningen blir egentligen klar först tre veckor efter premiären. Gruppmedlemmarna Ossian Melin, Anton Hellström och Filip Aladdin menar att det är först då som de själva faktiskt förstår vad föreställningen egentligen handlar om.

Melin: Ironi dödar allt

Det infallsrika, självrefererande och ibland satiriska tilltalet har blivit gruppens kännetecken under tre föreställningar på Teater Brunnsgatan Fyra. Gruppen har ibland jämförts med det ironiska Killinggänget. En jämförelse de själva starkt ogillar. 

– Referenser och nostalgi är en fruktansvärt bra känsla och genväg i konst. Ironi dödar allt, säger Ossian Melin, som har rollen som gruppens regissör.

– Ironin ligger också ofta hos betraktaren. Det säger mer om publiken, om det upplevs som ironiskt, än om oss. Läser man saker ironiskt, vågar man inte ta saker på allvar. Man föraktar saker och har kanske en förutbestämd tanke om vad som är bra och dåligt, lägger Anton Hellström till.

”Skönare om man inte förstår”

Trion från Göteborg fick sitt publika genombrott med det populära instagramkontot Olika personer. I korta imitationer naglade de fast vardagsnära samtidsstereotyper (tillsammans med Adam Axelsson).

I podden Stefan och Thomas, har Anton Hellström, då tillsammans med Edvin Hallberg, fortsatt att göra improviserad radioteater av observationer av medelålders män från västkusten – ett återkommande tema för gruppen. 

Är ni någonsin oroliga för att er humor blir för intern eller att referenserna går över huvudet på folk?

– Nej, säger Ossian Melin med eftertryck.

– Det gör ingenting, fortsätter Anton Hellström, det är väl bara härligt liksom.

– Det är som att läsa en bok om rymden, det är skönare om man inte förstår, tillägger Ossian Melin.

Med satirisk udd mot kulturkretsar

Som KonstAB har de ofta riktat den satiriska udden mot Stockholms kreddkåta kulturkretsar. Inte sällan har reklamskolan Berghs hamnat i fokus.

– Det var konstigt när vi till exempel i förra föreställningen lade fram problematik med sponsrad konst och drog upp grejer om Berghs. Hur man ser generationer av status, makt och hierarkier i vårt land. Så sitter det massa människor från Berghs där och skrattar och blir glada för att de blir omnämnda. Då undrar jag vad fan man ska göra och kände att vi radikalt misslyckats, säger Ossian Melin.