Varför vet vi då knappt någonting om henne?

Nyckeln finns på den stora utställning som nu visas på Ateneum i Helsingfors (tidigare på Tate Gallery i London och Palazzo Strozzi i Florens). Den radikala unga Natalja Gontjarova var den första avantgardistiska kvinna som slog igenom i Ryssland.

Hon visade 800 verk på en utställning i Moskva 1913 och gick i bräschen för en stor futuristdemonstration, kroppstatuerad som en abstrakt målning. Men efter en sejour i Paris med scenografi och teaterkostymer för Ryska Baletten hann hon knappt återvända till Moskva före kriget och revolutionen – förrän hon återkallades till samarbeten med Serge Djiaghilev, som då turnerade med sin internationella balett på kontinenten. Och därefter reste hon aldrig mer till Ryssland.

Gontjarova målade suveränt i alla modernistiska stilar – en frihet som hon tog sig och kallade för ”alltingism”. Utställningen visar att ett fönster en kort tid före världskriget öppnade sig när alla experiment var tillåtna. Och att Moskva då kunde orientera om de bästa internationella konstnärerna via tre storsamlare, som visade samtida konst av bland andra Gauguin, Picasso och Matisse.

Natalja Gontjarova kände väl till allt som hände och var samtidigt vidöppen för boktryck, modeskapande och framförallt för teater och balett. Men just denna brist på anpassning har gjort henne mindre accepterad som ”högkonstnär”.

Men nu måste konsthistorien ändras! Gontjarovas färgstarka, ornamentala målningar tillhör tidens mest dramatiska. Jag är tacksam mot Ateneum – även om utställningen är lite konventionellt hängd, jämfört med den jag tidigare såg i Florens.