Stora ny- och ombyggnationer är på gång inom de kommande åren i Sveriges regioner och landsting. Nya Karolinska i Solna är bara ett exempel i raden av satsningar som inom de närmaste åren kommer ske runt om i landet.
Den snart 80 år gamla rekommendationen att minst en procent av byggnadskostnaden vid ny-, till-, eller ombyggnation ska läggas på offentlig konst – enprocentsregeln – kommer kanske därför vara mer aktuell än någonsin den närmaste tiden.
Bättre processer efterfrågas
Men konsthandläggare ute i landsting och regioner pekar på att det inte är en oproblematisk situation kring enprocentsmålet. Bättre processer och tydligare riktlinjer efterfrågas för att möjliggöra bättre hantering av den fasta konsten. Förståelse för att den konstnärliga processen tar tid, samt kunskap och utrymme för att dra nytta av den konstnärliga kompetensen genom procentregeln i byggprocessen krävs, menar Helena von Bergen, konsthandläggare vid Dalarnas Landsting.
– Det som händer när man kommer in försent i mer eller mindre färdigbyggda lokaler är att vi får lösa det bäst möjligt, ofta på samma sätt som vi gör när det inte handlar om platsspecifik konst. Intentionen med det att konstnärliga tänkandet ska integreras i själva underlaget för byggnationen faller bort och kan fördyra byggnadskostnaderna. Konstnärens tänk faller då utanför och hamnar i ett vakuum när den inte gifts ihop med konst och arkitektur, säger Helena von Bergen, konsthandläggare vid Dalarnas Landsting.
Bristande rutiner
Tidsbrist, brist på erfarenhet och fina överskrifter – I den rundringning som Kulturnyheterna gjort till landets regioner och landsting uppmålas en bild likt den Helena von Bergen beskriver. Bristande rutiner, policydokument som finns men inte alltid efterföljs och byggprocesser där konsthandläggarna kopplas in för sent.
Själva användningen enprocentsregeln är utbredd – en majoritet av landstingen och regionerna tillämpar den. Men i och med dess karaktär av rekommendation snarare än reell ’regel’ varierar tillämpningen stort. Beroende på landstingen och regionernas behov, tolkning och ambition med sin fasta konstnärliga gestaltning ser implementeringarna ofta olika ut.
”Jobba klokare”
Ett av de län som valt att gå ”motströms” och välja bort enprocentsregeln helt och hållet till förmån för egna, värdegrundsbaserade riktlinjer är Region Skåne.
– Vi inledde en diskussion om hur vi kan jobba klokare och bland annat ha en konstnärlig ledare tidigare i processen för att vidga synen på estetik och konstnärlig kompetens, säger Mats Hallberg biträdande kulturchef vid Region Skåne.
– Inom Region Skåne arbetar vi uteslutande med sjukhusområden och administrativa byggnader och det gör att vi behöver titta på hur vi kan förankra konsten bättre i miljön. Där har vi sett att det behövs en dialog och behovsmodell som är tongivande för att få in konstnären som en partner i projekten, tillägger Nilsmagnus Sköld, konsthandläggare Region Skåne.
Betydelsen ska inte förringas
Men det råder generellt sett positiva tongångar kring enprocentsregeln. Dess innebörd och betydelse ska inte förringas eftersom enprocentsregeln faktiskt ger indikationer och förhållningssätt till hur regionerna och landstingen ska hantera sin gestaltning med fast konst i länen. Gällande problematiken verkar det många gånger handla om att optimera processer och strukturer inom enprocentsregeln – snarare än själva regeln i sig.
I Region Örebro används enprocentsregeln automatiskt till alla projekt över fem miljoner kronor. Där har de också valt att placera delar av konstverksamheten i nära anslutning till fastighetsförvaltningen just för att förbättra processarbetet och ha nära kontakt med varandra.
– Det gör ju att vi väldigt tidigt blir involverade i byggprojektet. Vi får reda på när det är aktuellt för nya projekt och när det är aktuellt med byggnadsintegrerad konst. Något som ju är viktigt för att vi ska kunna planera, bestämma rätt plats och material för den fasta konsten säger, Kristin Rapp konsthandläggare Region Örebro.