En uppgörelse med en åsiktsförtryckande kulturelit eller en författares identitetskris? Debatten har rasat sedan författaren Bengt Ohlsson i DN:s kulturdel gjorde upp med sitt slentrianmässiga vänstertänkande och gick till storms mot vad han ser som den hycklande kulturvänsterns åsiktsförtryck.

Vänstertvång för kulturkoftor

”Som konstnärligt verksam får du inte vara höger. Så är det bara. Eller, egentligen räcker det med att inte vara vänster. Det möts av förvåning och förvirring; men vänta ... jaha ... så du bryr dig inte om människor?, Du tycker att det bara är pengar och profit som räknas?”, slog Bengt Ohlsson fast.

Skralt med högermusik

Studio Ett i Sveriges Radio hakade raskt på. ”Finns det plats för högern i kulturvänstern?” frågade man rapparen Mange Schmidt, som gjorde kampanjlåten ”Flyter” till Moderaterna inför valet 2010. Han berättade att han blivit hotad för att han visat högersympatier.

Uje Brandelius, sångare i Doktor Kosmos och partisekreterare för Vänsterpartiet, menade att vänstern ofta varit en oppositionskultur och att högerns idéer visat sig svårare att uttrycka i känsloladdad popmusik.

Ohlsson och kulturen

Sedan dess har debatten mest handlat om Bengt Ohlsson själv – och hans relation till kulturvänstern. Aftonbladets kulturchef Åsa Linderborg gick till hård attack mot Ohlsson (9/1) och skrev att hon skulle respektera hans uppgörelse ”om den bottnade i ett sorgearbete över en rörelse som gjort honom ärligt besviken.” Men, konstaterar hon ”Det räcker med en fatabur av hån och bitterhet mot de systemkritiker som man en gång var pinsam nog att (låtsas tillhöra).”

Kultursluss i skottgluggen

Många debattörer har reagerat på att Bengt Ohlsson använder Kulturslussen (motförslag till den ombyggnation av Slussen i Stockholm som nyligen klubbades igenom) som exempel på hur vänstermänniskor slentrianmässigt demoniserar högern. Slussenfrågan ”har mobiliserat många människor men förminskas av honom till manege för en privat uppgörelse med vänsterrörelsen” skriver konstnären Dan Wolgers i Aftonbladet under rubriken ”Ohlssons spöken”.

Expressens Nina Lekander menar att Bengt Ohlsson tillskriver kultureliten en makt de inte har. ”Kultureliten är knappast mäktigare än politiker, företagsstyrelser, finansmäklare (...)”. Johan Wirfält att ”kulturvänstern” är en inbillad fiende för Bengt Olsson. Han retar sig på att Bengt Ohlssons tycker att vänstern ska sluta pracka på folk kultur. ”De logiska, politiska konsekvenserna av hans resonemang blir nämligen bantat kulturstöd. Konstnärer, filmare, poeter – författare! – får sköta sig bäst de vill.”

Efterlysning: Kulturhögern

På Axessbloggen menar Johan Lundberg att ”Det intressanta med den debatt om kulturvänstern som Bengt Ohlsson har initierat är att så många av hans vedersakare bara bekräftar hans tes: att det inom kulturvänstern helt slentrianmässigt förutsätts att man själv agerar med de godaste av förestatser”.

Och Lars Anders Johansson från tankesmedjan Timbro skriver i Expressen att ”de ursinniga reaktionerna på Bengt Ohlssons essä bekräftar att han har rätt.” Men också att ”det stora problemet är inte att det finns många vänstermänniskor i kulturdebatten utan att högern har övergivit kulturen”, och resonerar kring varför just vänstermänniskor är mer ivriga att skrika ut sin politiska tillhörighet.

Galago säger sitt

Bengt Olsson har ännu inte gett något genmäle på debattinläggen. Men serietidningen Galago visar exakt exakt hur intressant de tycker att denna årets första stormande kulturdebatt är...

Cecilia Tiberg