I kvällens Aktuellt möttes Anna Munyua, barnboksförfattare och lärare, och Erik Helmerson, ledarskribent på Dagens Nyheter, i en debatt i ämnet.

– Det är helt rätt att klippa eftersom det här är film och litteratur som riktar sig till barn. Barn ska inte känna sig kränkta när de ser på någonting i underhållningssyfte. Överhuvudtaget ska man inte kränka barn, säger Anna Munyua.

Erik Helmerson menar att det visserligen inte är något konstigt att klippa i just Pippi Långstrump, men att det gör det svårt att dra en gräns i framtiden.

– I fallet Pippi är det absolut ingen stor sak, men det öppnar för en väldigt svår principdiskussion. Vi har litteraturen i stort, och barnlitteraturen. Vad ska klippas bort? Vad är kränkande för vem? Vem ska bestämma vad som ska klippas bort? Det blir väldigt lätt ett sluttande plan, säger Erik Helmerson.

Skillnad på barn- och vuxenkultur?

Det är dock skillnad på kultur riktad mot barn och kultur riktad mot vuxna, menar Anna Munyua.

– Barn har inte den förförståelse som vi vuxna har. Vi känner till det här historiska perspektivet, vi vet vilken tid det här skrevs. Barn vet inte det här. När de hör någon säga ”negerkung” eller förlöjliga deras utseende genom att göra sneda ögon blir de ledsna, säger Anna Munyua.

I stället för att då gå in och klippa i verken tycker Erik Helmerson att man ska föra en dialog med barnen, och förklara varför man uttryckte sig på det sättet ur ett histoirskt perspektiv.

– Det finns många sätt att göra det här på. Man kan förpacka det på ett annat sätt. Man kan uppmana föräldrar tala med sina barn, det är nästan det viktigaste. Man kan på olika sätt förklara att det här är skrivet på sin tid, så här uttrycker vi oss inte längre. Nu ser samhället annorlunda ut, säger Erik Helmerson.