Samaneh Roghani från Iran valde att utbilda sig i Malmö. I ett verk i en ny utställning på Malmö konsthall demonstrerar hon; precis som kvinnorna i hemlandet just nu.

En annan av konstnärerna som ställer ut på Malmö konsthall är Sigrid Holmwood. Hon flyttade till Malmö efter avklarad konstskola i London. På utställningen ”I staden växer ett fält” ställer hon ut ett verk som handlar om häxprocesserna i staden under 1500-talet. Konstnären har färgat en vepa med krapprot; en växt som dåtidens kloka gummor använde för att framkalla missfall.  

Saknar kommersiella gallerier

Men hur kunde Malmö plötsligt bli så attraktivt för konstnärer? Mycket av svaret finns i Johan Nahojs kollektivistiska verk ”On Hold”; 23 olika hyllor han byggt för att lyfta fram 23 andra konstnärers verk. Ett exempel är Selma Sjöstedts målningar med det avdramatiserande namnet: ”Rally framför mina ögon.”

Avsaknaden av stödstrukturer i Malmö – bland annat kommersiella gallerier – har helt enkelt skapat en unik, kollegial solidaritet vilken i sin tur även gett upphov till ateljékollektiv med egna utställningsrum där många unga konstnärer som Nahoj fått möjlighet att visa upp sina verk för första gången.

Visar upp mindre framgångsrika namn

Vissa kanske tycker att den här utställningen saknar namn som Viktor Rosdahl och Ida Persson. Men istället för att oroa sig för Malmös mest framgångsrika, unga konstnärer har curatorerna letat efter äldre konstnärer som inte varit lika lyckosamma.

Ett exempel är Astrid Göransson (född -56); vars dråpliga film handlar om hennes mors dubbelbottnade tillvaro som hembiträde – med Agaspis och svastikor – i Stockholm på 30-talet.  

Den här utställningen bevisar faktiskt att konsten har en sprängkraft som kan förvandla en trött industristad till dynamisk konstmetropol. Strålande!