Högt uppe på Finnbodaberget, vid inloppet till Stockholm, ligger trädgården till ett av HSB:s seniorboenden. Sedan några veckor tillbaka pryder sju nya konstverk parken där de äldre träffas och umgås.

Men ett av verken, Farkost Himmelsfärd, har rört upp känslor. Flera på seniorboendet tycker att det ser ut som en kista.

– Hur kan man sätta upp något sådant, det är corona och folk dör som flugor. Det här ska bort, säger Christina Ösby, boende.

Efter att SVT rapporterat om kritiken i förra veckan fattade bostadsrättsföreningens styrelse i samråd med HSB beslut om att konsten ska tas bort och ersättas av något annat. Verket är nu övertäckt i väntan på bortforsling.

Konstnären: Är ingen kista

Den som skapat verken är Marja-Leena Sillanpää. Hon vann en skisstävling 2017 och fick därmed uppdraget att göra konsten till Finnbodaberget.

– Det första jag upplevde på platsen var en gudomlig känsla av himlen och havet. Det blev ingången till en berättelse om att förflytta sig mentalt.

Hon säger att den omdebatterade Farkost Himmelsfärd inte är en kista utan en sockel. Tanken är att man ska kunna lägga sig på den och titta upp i himlen.

– Farkosten är en del av sju verk placerade som kvarlämningar från en annan tid. Det är klassiska stensocklar och skulpturer gjutna i brons eller järn. Det handlar mer om den kosmiska resan. Jag ville inte platsbestämma den. Den är på resa hela tiden.

”Förstår de som tagit illa vid sig”

Marja-Leena Sillanpää tror att uppståndelsen kring verket bygger på missförstånd och dålig kommunikation.

– Jag förstår de som tagit illa vid sig. Tanken var att det skulle finnas information om konstverken i alla trapphus där man skulle få hela berättelsen. Vi skulle även haft en invigning med guidade turer för de boende. Men det var svårt att få till ett datum under pandemin.

Dessutom är utformningen av verket inte färdigt, säger hon. Tanken var att Farkost Himmelsfärd skulle vara skymd av en häck som ännu inte kommit på plats.

– Det har blivit ett helt annat verk. Det här blev ett verk som skriker. Jag jobbar ganska lågmält.

Vem tycker du bär ansvaret för att det har blivit så här?

– Det är en kombination av många saker. Men mitt syfte är inte att peka ut någon. Jag vill bara påminna om att allt nödvändigtvis inte är som det ser ut att vara och att vi människor har möjlighet att tänka om.

Vad hoppas du ska hända nu?

– Det är för mycket att hoppas på att verken skulle få vara kvar. Jag hoppas att de placeras någon annanstans.