Betyg: 2 av 5
Regi: Brad Bird
I rollerna: Tom Cruise, Jeremy Renner och Simon Pegg
Det ska inte stickas under stol med att undertecknads behov av ytterligare en ”Mission: Impossible” är litet – för att inte säga icke existerande.
”Mission: Impossible” återkom till den populärkulturella scenen 1996 och fick en välförtjänt framgång. Det var ju ändå en underhållande uppdatering av en lite fyrkantig men klassisk TV-serie från 1960-talet, men redan vid andra filmen hade gnistan falnat, ”M:I” hade gått från att vara en snyggt uppdaterad nostalgi till en hollywoodsk, humorlös kassako, och så har det fortsatt.
Men det är nog inte bara pengarna som driver Tom Cruise att producera ytterligare en film där han får se sig själv rädda världen i fyrfärg, nej lika mycket handlar det nog om hans hävdelsebehov, som verkar vara osläckbart.
Det är lite rörande att se den lille scientologen med det stora egot sitta i olika pratshower och kokettera om hur hårt det var att göra alla stuntjobben själv. ”Nej, det var verkligen ingen big deal, förutom att det var alldeles, alldeles... livsfarligt, förstås”.
Nåväl, berättelsen är som väntat av underordnad karaktär. Den här gången styr Tom Cruise/Ethan Hunt platåskorna mot Kreml, där allt går åt pipan och hela Mission: Impossible-projektet läggs ner (ja, inte filmfranchisen då, vilket hade varit en behjärtansvärd besparing), och det är upp till Ethan och hans kumpaner att återupprätta förtroendet för sitt gamla specialkommando.
Fokus ligger istället som sig bör på gizmos (vissa roliga), timelocks (bombklockor som tickar ner), diverse jakter och på tok för många kampsportsfighter som snarare känns ändlösa än andlösa.
Den lilla behållning som finns stavas Simon Pegg, och även om det egentligen är fråga om ett enormt slöseri med resurser lämpar sig den brittiske komikern väl som comic relief.
Men, om det nu är Pegg man är ute efter finns det ju å andra sidan många aningen mer ärofulla sammanhang att skåda (exempelvis ”Shaun of the dead”) – här tvingas han bara skutta runt benen på husse Cruise.
Fredrik Sahlin