Det är en lite nervös Parham som möter mig i sin studio i Göteborg. Trots att han har varit i branschen i många år nu och gett ut tre fullängdsalbum känns det fortfarande speciellt inför varje släpp. Nu är det ep:n Vårt paradis som han hoppas ska få ett bra mottagande. Låten Bordsskick, som redan har släppts som singel, handlar om hur han på grund av sitt utseende inte har råd med några misstag i Sverige.

Du är safe, du kommer alltid ha din plats, du vit. Ingen risk och bli tagen av cops för ingenting, men vi måste va på vår vakt”, rappar han i låten. Känslan bär han med sig även i sin yrkesroll.

– Man måste bevisa sig gång på gång. Även om man har haft en lång period av professionell karriär med kvalitativa outcomes hela tiden. Då borde man väl kunna känna att ni vet väl vad jag går för, säger Parham.

”Oftast vita akter som bokas”

I höst ska han turnera efter att ha jobbat med ep:n under sommaren. Men även om han själv inte hade tid att spela på de svenska sommarscenerna började han fundera på vilka som gavs plats där.

– På sommarfestivaler är det oftast vita akter som bokas, även om det finns jättemånga akter som inte är vita. Det känns som att det bara finns en slot för en sådan akt i Sverige och på festivaler, det tycker jag känns väldigt tydligt. Och samhället ser väl ut så, det kanske inte är intressant för vanliga medelsvensson, men samtidigt är det konstigt när det streamas så jävla mycket urban musik, säger Parham.  

Uppväxten i Högsbo i Göteborg gör sig ofta påmind i Parhams musik, även om han numera bor i Stockholm. Samtidigt har han gjort sig känd för sina personliga texter om såriga kärleksrelationer. Det viktigaste för honom är att musiken är ärlig.

Vill se sannare texter i svensk musik

– Det är en risk att blotta dig själv. Och då brukar du vara lite nervös eller rädd också, men samtidigt är den en stolthet att ”shit, jag hittade den här grejen som jag tror att många kommer att kunna relatera till”. Det blir någon slags kick man söker, säger han och fortsätter:

– Dagens musikbransch och industri – det kommer ganska mycket platta låtar, som inte säger någonting, som är helt generic. Och det blir för mig helt ointressant.

Vad tänker du på för genrer då?

– Melodifestivalen alltså… Eller typ de flesta radiogrejerna. Det är ingenting som rör mig.

Vad inspirerar dig just nu?

– Det som händer, saker som har buggat mig. Det kan vara gamla störningar som jag bara måste deala med, men det är också historier. Kolla Astrid Lindgren liksom. Vi vill ha historier. Vi vill bli tagna på en resa. Vi måste gå tillbaka till den grejen tycker jag.