En halv miljon svenskar sjunger i dag i kör, och det beror till stor del på Eric Ericson. Han var mannen som lade grunden för det svenska körundret och spridde det över världen.

Eric Ericson föddes 1918. I bagaget hade han pianistfingrar, stor talang och som son till en frikyrkopräst vana vid körer. Han kom också med nya ideal: sång skulle klinga rak, slank och utan onödigt vibrerande.

– När vi efter de fosterländska hymnerna skulle gå över till Monteverdi så var vi tvungna att ändra sångsätt. Vi kunde inte bara slå på med stora röster utan behövde vara mer omsorgsfulla om detaljer, berättade han. 

Svenska körundret

Själv beskrev han bakgrunden till det svenska körundret så här:

– Dels har vi en stark körtradition, fast den är kort. Dels ingår bra undervisning och många duktiga körledare, och det ger bra körer.  När det är bra körer blir komponisterna intresserade.

1945 grundade han Kammarkören för att få sjunga äldre tiders musik, sådana musikstycken som han och kollegorna läst om men aldrig hört. Det ledde till att andra körer började pröva obekanta saker, både nya och gamla.

Han  var dirigent för Radiokören 1951-1982 och  ledde den traditionella manskören Orphei Drängar i Uppsala 1951-1991.

Eric Ericson tjänstgjorde även som professor på Musikhögskolan i Stockholm där han var med och drev fram nya talanger, som exempelvis den världskända operasångerskan Ann-Sofie von Otter.

Eric Ericson fick många priser under sin långa karriär, bland annat Polarpriset 1997.

”Fler kan sjunga”

Det sägs ibland att ”alla kan sjunga”. Så här sa Eric Ericson om det när intervjuades av SVT på sin 90-årsdag:

– Rent tekniskt är sång en kombination mellan inneröra, stämband och lufttillförsel. Det kanske finns några enstaka som inte fått den gåvan, men många fler kan sjunga än som sjunger i dag.