Musikgruppen Amason: Nils Törnqvist, Gustav Ejstes, Amanda Bergman, Pontus Winnberg och Petter Winnberg. Foto: Thomas Johansson / TT

Musikrecension: Vackert men spretigt Amason på Galaxy I

Uppdaterad
Publicerad

Amason är svenska supergruppen som gjorde succé med albumet Sky City för fyra år sedan. Nu är de tillbaka med första halvan av nya albumet Galaxy, och Amanda Bergman har fortfarande en av landets absolut bästa och mest fängslande röster.

Mjuk, galopperande poprock med ett Fleetwood Mac:skt skimmer. Så lät Amason på debuten Sky City, som charmade musikkritikerna och gav dem fans i alla åldrar. Nya svenska supergruppen med medlemmar ur Dungen, Bloodshy & Avant, Miike Snow, Little Majorette och den fenomenala Amanda Bergman slog ner som en bomb. När uppföljaren nu kommer är förväntningarna förstås höga.

Sexigt 80-talsblås

Och visst känner man igen dem. Första låten Marry me just for fun som redan skickats ut som singel är ett Amason i högform. Ömt, vackert och melankoliskt. Amason är fenor på melodier, och här får Amanda Bergmans djupa men samtidigt lätta, svävande röst den plats den förtjänar: längst fram i fören.

musikrecension

Men musiken är popigare och mer syntdriven än förut. Det är roligt att höra hur de lyckas göra något nytt och på samma gång komma ihåg vilka som är deras styrkor. It's getting harder är en sakta gungande tryckare med deppig text som får ett lyft av sexigt 80-talsblås i precis rätt sekund. Något man lite fördomsfullt hade kunnat tro att Amason skulle ha för ”god smak” för, men som tur är så är det inte så. Hit the Bottom är inte Galaxys bästa eller mest spännande låt, men den oväntade barnkören får mig ändå att le.

En av landets bästa röster

Problemet som fanns redan på Sky City kvarstår dock. Och det är att de låter Gustav Ejstes sjunga trots att de har tillgång till en av landets absolut bästa, mest fängslande röster i Amanda Bergman. Dessutom har låtarna med de olika sångarna helt annorlunda aura, och det är väl en av de flesta supergruppers problem. Starka viljor och olika uttryck som inte alltid gifter sig.

Låtarna med Gustav Ejstes, känd från bandet Dungen, har finurliga och ofta ordvitsiga texter på svenska. Men de har ingenting av den känsla som låtarna med Bergman har. För sig själva hade de nog fungerat bättre, men på det här sättet blir de blodfattiga stoppklossar som lägger krokben för albumets flyt och driv.

Hoppas på ny gyllene fullträff

Att släppa album i flera delar ligger i tiden och Galaxy I kommer som titeln antyder att följas upp av en Galaxy II under våren 2020. Så varför inte dela upp låtarna på ett smartare sätt?

Jag ser redan fram emot nästa halva men hoppas då innerligt på en ny gyllene fullträff a la Sky Citys Yellow moon eller Kelly. Det saknas nämligen på Galaxy I, även om Marry me just for fun kommer bra nära.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

musikrecension

Mer i ämnet