När Ryssland invaderade Ukraina gällde det att fatta snabba beslut för att skydda landets kulturarv. Evakuera allt som går att evakuera och skydda det som inte kan flyttas. Det berättar Fedir Androschuk, chef för Nationalhistoriska museet i Kiev.

Under krigets första veckor bestämde han sig han och museets anställda för att bosätta sig på museet och ägna all vaken tid åt att rädda samlingarna. Det tar dem en månad. 

– Vi försökte rädda allt, eftersom det här kriget handlar om Ukrainas identitet, säger Fedir Androschuk till Kulturnyheterna.

Brev till Sverige

Androschuk, som både bott och forskat i Sverige, skriver till sina kollegor här och ber om hjälp med bland annat emballage och flyttlådor. Mejlet översätts och publiceras i flera europeiska tidningar, och snart börjar hjälpen komma även från Danmark och Tyskland.

Så småningom retirerar ryssarna från Kievområdet, och folk börjar återvända till huvudstaden. 

– Många kom till museet, men vi hade ingenting att visa, säger Androschuk, som är i Sverige för att tacka för hjälpen från de nordiska länderna. 

Sagostund på tomten

För att möta intresset började man anordna kulturaktiviteter på museets tomt. Sagostunder för barn och musikevenemang – samtidigt som man börjar dokumentera det pågående kriget:

– Vi besökte Butcha för att samla föremål som ryssarna hade lämnat efter sig – uniformer, personliga brev, alkohol, med mera, berättar den ukrainske museichefen.

– Det lade grunden till utställningen.

Vad blir egentligen ett museums roll under ett pågående krig?

– Nu, nästan ett år efter anfallet, ser vi att vi kan göra mycket: Enkla mobila utställningar, som snabbt kan plockas ned om något skulle hända, till exempel.

För det behöver man bygga ändamålsenliga montrar, vilket man nu hoppas kunna göra med de cirka 1,6 miljoner kronor som samlats in av nordiska museer till stöd för museet.