När dokumentärfilmaren Karin Ekberg gjorde ”Att skiljas” 2014 om sina föräldrars skilsmässa fick hon reda på att föräldrarna hade fått ett till barn. Något som fick henne att vilja göra ”Efter Inez”.

– De fick ett barn innan mig som dog i anslutning till födseln. Då, på 70-talet, var det ännu mer tabu att förlora ett barn, man fick inte se barnet, inte hålla det.

Hur har det förändrats sedan dess?

– Det finns organisationer som man kan få hjälp av. Man får se barnet, hålla det, ta bilder. Man kanske klipper en liten hårlock och man uppmanas att ge barnet ett namn,säger hon.

Förväntas bita ihop

Via organisationen Spädbarnsfonden fick Karin Ekberg kontakt med Denize och Filip dagen efter att deras barn dog i samband med födseln. Hon följde sedan de unga paret i två år.

Enligt Karin Ekberg tar hjälpen ofta slut när man lämnat sjukhuset och förväntningarna på att ”bete sig normalt igen” kan bli överväldigande.

– Många går in i traditionella könsroller. Framför allt papporna blir ensamma, för de förväntas gå tillbaka till jobbet, bita ihop och dra in pengar, det skapar sprickor i relationen, säger Karin Ekberh.

”Efter Inez” har premiär i dag.