Den kongolesiske konstnären Freddy Tsimba menar att inflytandet från de svenska missionärerna märks i Kongo än idag.
– Visst, de grundade skolor och sjukhus, men mest påverkade de folkets psyken och till och med deras andlighet, säger han.
Förstå sitt förflutna
Freddy Tsimbas pappa gick i en svensk missionärsskola på 30-talet och konstnären berättar att han ser utställningen som ett sätt att försöka förstå sitt eget och Kongos förflutna.
– Man kan inte leva utan en framtid och utan att veta varifrån man kommer, säger han.
Freddy Tsimba reagerar på att folk övergav sina fetischer och sitt sätt att klä sig när missionärerna kom.
– Man ändrade sitt yttre och ville se ut som ”den andre”. När jag ser fotona känner jag det. Man ser barn i höftskynke och bredvid står pappan klädd som en svensk. Det onda kommer utifrån, säger han.
Nyfunna negativ
De nyfunna historiska glasnegativen som är fotade av svenska missionärer på 1800-talet och början av 1900-talet, är nästan den enda dokumentationen som finns kvar idag av den genuina kongolesiska kulturen innan den förändrades och förstördes av kristnandet. Sverige var den tredje största aktören på plats. En historia som både svenskar och kongoleser länge har försökt glömma, men som nu åter har kommit upp till ytan efter att bilderna hittades av de två svenska konstnärerna Anna Ekman och Cecilia Järdemar, i missionskyrkans arkiv i Sverige.
– Vi kände direkt att det här materialet kan vi inte arbeta med själva. Kongos perspektiv måste finnas och vi ville återbörda bilderna och arbeta med kongolesiska konstnärer som har sin syn på det hela, berättar Anna Ekman.
Ut på turné
Tanken är att utställningen ska fortsätta att växa under turnéer i Sverige och Kongo. Flera kongolesiska konstnärer och konststudenter ska få ge sin syn på missionärerna och deras bilder. Det ska bli två böcker och ett digitalt arkiv av originalbilderna i Kongo.
– Utställningen blir en ögonöppnare. Den kommer att väcka tankar både hos kongoleser och svenskar, säger Freddy Tsimba.
Kanske kan samarbetet mellan de svenska och kongolesiska konstnärerna äntligen få såren efter missionärerna att läkas.
–Jag tror det, för det här är enormt. Man ser inte sådant i Kongo. Man måste tala om det här, det har aldrig talats om det förut. Bara att man talar om det är starkt. Det kommer att hela folket och det är målet, säger han.