Barrett var den drivande kraften under Pink Floyds första år. Han skrev och sjöng på bandets första skivor, men lämnade bandet pga pyskiska problem.
Efter två soloskivor försvann Barrett helt från musikscenen och bosatte sig i födelsestaden Cambridge. Hans forna bandkolleger hyllade honom på skivan Wish you were here 1975.
Syd Barrett blev 60 år. Dödsorsaken var komplikationer av diabetes.
Bildade gruppen
Barrett, vars namn egentligen var Roger Keith Barrett, grundade 1965 Pink Floyd tillsammans med basisten Roger Waters, keyboardspelaren Rick Wright och trummisen Nick Mason (samt gitarristen Bob Klose, som inom kort lämnade gruppen). Waters och Barrett var barndomsvänner från universitetsstaden Cambridge.
Namnet tog de från två gamla bluessångare, Pink Anderson och Floyd Council, och repertoaren drog först åt rhytm&blues. Med Barrett som drivande utvecklades musiken snabbt allt mer åt det psykedeliska, och Pink Floyd blev snabbt ett ledande namn inom Londons underground-scen.
Psykedelia och listpop
En avancerad ljusshow och långa vindlande stycken som ”Interstellar Overdrive” med Barretts experimentella gitarrspel väckte uppseende.
De första singlarna, skriva av Barrett, var mer lättillgängliga popsånger, och såväl debuten ”Arnold Layne” som uppföljaren ”See Emily Play” tog sig in på listorna 1967.
Barrett skrev också huvuddelen av materialet på Pink Floyds första LP ”Piper at the gates of dawn”.
Redan under 1967 stod det dock klart att Syd Barrett hade psykiska problem, något som påskyndades av hans experimenterande med olika droger.
Lämnade bandet
På våren 1968 tvingades han lämna bandet, där han ersattes av sin gamle vän från Cambridge David Gilmour. Med denne som gitarrist gick Pink Floyd vidare till att bli ett av tidernas bästsäljande rockband.
Barrett själv, i allt mer osammanhängande psykiskt skick, gjorde ytterligare två LP-skivor 1969-70, innan han drog sig tillbaka till barndomsstaden Cambridge.
En legendomsusad händelse inträffade i samband med inspelningen av Pink Floyds album ”Wish you were here”, som innehåller flera sånger tillägnade Barrett. Under inspelningarna dök denne själv upp i studion, det första mötet på många år med de forna vännerna och kollegerna – som först inte kände igen honom.