Originaltitel: Pirates of the Caribbean: On Stranger Tides
Betyg: 2 av 5
Regi: Rob Marshall
I rollerna: Johnny Depp, Penélope Cruz, Geoffrey Rush, Ian McShane
Den fjärde installationen i ”Pirates of the Caribbean”-serien är inte lika rörig och uppblåst som de två föregångarna, men heller inte i närheten av ettans briljans.
I fyran möter vi inledningsvis Kapten Jack Sparrow i London där han ska frita sin gamle styrman från lagens långa arm. Nu dröjer det inte länge innan ett nytt äventyr drar igång och den här gången med Ungdomens källa som mål.
Med på jakten i olika konstellationer är sjörövaren Svartskägg och hans dotter Angelica (Penélope Cruz), som visar sig ha ett gemensamt förflutet med Sparrow. Dessutom är två officiella expeditioner inblandade – en spansk och en engelsk, den sistnämnda ledd av piratbekantingen Kapten Barbossa (Geoffrey Rush).
I jämförelse med de omåttligt röriga del 2 och 3 i filmserien är det här ett betydligt rakare äventyr. Det finns också några roliga bitar och actionsekvenser – däribland en fartfylld diligenstur genom London och en snyggt komponerad batalj med en samling farliga sjöjungfrur.
Men tyvärr bjuder nye regissören Rob Marshall (Chicago) på varken en bra berättelse eller ett originellt utförande. Det är helt enkelt mer av samma sak utifrån ett givet mönster: Actionsekvens – Snack – Sparrow gör nåt tokigt – Actionsekvens etc.
Det största skälet till att ettan funkade så bra var att man hade ett fungerande manus och att Depps figur var en så ovanligt frisk fläkt. Det var som att han gett sig tusan på att gå in och sabotera ett Disney-äventyr för ett par hundra miljoner dollar med sin småpackade pirat som var helt i ofas med alla andra i filmen. Inte konstigt att en nervös företagsledning ville byta ut honom ett tag. Men här har anarkisten blivit rumsren och har inget att avvika ifrån. Hela filmen är byggd runt Sparrow och när händelserna stannar upp för att han ska göra något tossigt känns det både påklistrat och uttjatat.
Man trodde ju aldrig att man skulle säga att man saknar Keira Knightley och Orlando Bloom men faktum är att filmserien inte lirar utan andra huvudpersoner och deras berättarlinjer och ersättarna man föst in här som bihistoria – en ung präst och en sjöjungfru – funkar inget vidare.
Man kan förstås alltid ha en sämre stund på bio och stora fans av filmserien får väl sitt lystmäte i form av action och bekanta figurer, men i jämförelse med den smått briljanta ettan är fyran ytterligare en stor besvikelse.
Jerker Peterson