Efter att den genialiske Hayao Miyazaki och hans animationsbolag Studio Ghibli fått ett internationellt genombrott med ”Spirited Away” har flera av hans äldre filmer glädjande nog dykt upp på våra breddgrader, från ”Min granne Totoro” till ”Kikis expressbud”. Nu har turen kommit till en av de vassaste i katalogen: ”Prinsessan Mononoke” från 1997.
Berättelsen utspelar sig i ett medeltida Japan där gudar och andar vandrar på jorden. En enslig by blir attackerad av en vildsvinsgud som blivit besatt av en demon. Unge prins Ashitaka besegrar honom men smittas av förbannelsen och måste bege sig västerut för att hitta ett botemedel. Färden tar honom till en skog full av naturens uråldriga gudar och väsen. Här möter han också Prinsessan Mononoke – flickan San som uppfostrats av vargar och kämpar mot människans framfart. Hennes skog hotas av den närliggande Järnstaden som styrs av Lady Eboshi vars folk skövlar skogen på träd för sitt järnverks ugnar.
”Prinsessan Mononoke” är en episk äventyrsberättelse om kollisionen mellan människa och natur, gammalt och nytt. Men det är också en påfallande flerskiktad historia där inget bara är svart eller vitt och även en antagonist som Lady Eboshi har goda sidor. Här får vi också ett myllrande persongalleri av fantastiska figurer, från gudar och människor tilll de små näpna skogsandarna Kodama. Det är en magisk och spännande upplevelse och det enda man kan klaga på är att filmens 134 minuter gott kunde trimmats en bit; rätt utdraget blir det trots allt i slutändan. Men i övrigt är det en fröjd att ta del av Miyazakis gränslösa fantasi i en film som också är hans kanske allra snyggaste, full av fantastiskt detaljrika bakgrunder och säregen figur- och platsdesign.
Det ska sägas att filmen har en hel del ruskiga inslag och inte vänder sig till mindre barn. Den visas också med originalröster och svensk text.
Jerker Peterson