Integritetsskyddsmyndigheten, IMY, har inlett en granskning mot databassajten Verifiera för att ta reda på om det är lagligt för företaget att samla och sälja hundratusentals uppgifter om svenskars psykiska tvångsvård, sjukskrivningar och missbruksproblem till arbetsgivare och allmänhet.
Ingemar Engström, affilierad professor i barn- och ungdomspsykiatri vid Örebro universitet, har ägnat en stor del av sitt yrkesliv med just tvångsvårdsforskning. Han är starkt kritisk till Verifieras affärsmodell som han menar saknar etiska riktlinjer.
– Jag är förvånad, för att inte säga upprörd över att företaget inte förstår skillnaden mellan brottslingar och psykiskt sjuka, säger han till SVT.
”Helt oacceptabelt”
På Verifieras databas finns det avgöranden från allmän förvaltningsdomstol som gäller känsliga personuppgifter om hälsa.
– Genom att betala en peng och med ett enkelt knapptryck kan vem som helst komma åt personer som har tvångsvårdats inom psykiatrin, det är verkligen inte rimligt. Det är djupt oetiskt, säger Ingemar Engström.
Verifiera menar att de inte bär inte det etiska ansvaret här utan att man i så fall får kritisera att dessa uppgifter är offentliga?
– Det är ett sätt att komma undan. Jag förväntar mig att även kommersiella företag tar ett etiskt ansvar, vad kan hända med dessa uppgifter? Jag har förstått på deras svar att man är fullständigt kallhamrad och ointresserad av det perspektivet. Det tycker jag är omänskligt, orimligt och helt oacceptabelt.
”Inte vår uppgift att censurera”
Verifieras styrelseordförande och ansvarig utgivare Gunnar Axén håller inte med om kritiken. Han menar att företaget tillhandahåller viktig information för journalister och medborgare.
– Det finns en anledning till att vi har en offentlighetsprincip och det är för att vi ska kunna få insyn i rättsväsendet och granska hur det fungerar, säger han.
Men varför tillhandahåller ni handlingar om psykiskt sjuka, som inte gjort något brottsligt?
– Det är ju upp till myndigheterna, i det här fallet domstolar, att avgöra om det är information som är så skyddsvärd att man vill sekretessbelägga det. Det är inte vår uppgift att censurera i offentliga handlingar, säger Gunnar Axén.