Javascript är avstängt

Javascript måste vara påslaget för att kunna spela video
Hör musikkritiker Per Sinding-Larsen om Stormzys nya album ”This is what I mean”. Foto: ”Firebabe” 2022/Stormzy

Recension: ”This is what I mean” av Stormzy

Uppdaterad
Publicerad

Ett litet övermod av det mer sympatiska slaget är både styrkan och ojämnheten med brittiske superstjärnan Stormzy´s tredje album ”This is what I mean”, tycker musikkritikern Per Sinding-Larsen.

På de åtta år som passerat sedan unge Michael Omari JR från Croydon började släppa sin intensiva grime har han tagit sig till toppen.

Under namnet Stormzy har han tjänat de stora pengarna, tagit genren till topplistetoppen, samarbetat med Ed Sheeran och spelat på stora scenen på Glastonbury-festivalen. Han har också startat ett prisat bokförlag och ett stipendie för svarta som vill studera på toppuniversitetet Cambridge. 

När pandemin slog till fick han sin karriärs första och hittills enda paus. Då slog tankarna till. Vem är han? Vilken resa är han med om att göra? Och vilken del är han av svart brittisk kultur? Hur kan man få den att växa vidare rätt? Och, kanske störst av allt, vem är Gud för mig?

Tankarna blev först till en sång och video. Tidigare i år släpptes den 11 minuter långa, kändisgästade historien ”Mel made me do it”. Antagligen årets bästa video och samtidigt något av en programförklaring till den då stundande fullängdaren. Men, märkligt nog en sång som samtidigt inte finns med bland de 12 som utgör ”This is what I mean”. 

Samma sak gäller de där tunga, basiga, elektroniska ljudvärldarna med Stormzys explosiva stämma som tog honom till stjärnorna på de två första albumen och på spår han släppt utöver dem.

I det nya har rap blivit till sång och tal och grime till jazzfunk, gospel, ja, stundtals lovsång. Det råder ingen tvekan var han befinner sig utifrån debutalbumets titel ”Gang signs and prayer”. Stormzy har giort som sin ensamstående mamma och gått mot kyrkan. 

Och, Stormzy själv, han är överallt och, ibland också, ingenstans på albumet. Så många gästspel ryms nämligen här av både unga och mer etablerade stämmor. Ayra Starr från Nigeria, India Arie, Jazzy B från Soul II Soul, Debbie Ehirim och kompisen Sampha är några av dem. Även vår svenske stjärna Daniela Rathana dyker upp, fast som samplad på ”My presidents are black” 

Det är väldigt, väldigt mycket som skall in på albumets 50 minuter. Och när det görs både med det självförtroende som hans framgång resulterat i och samtidigt med ett öppet, stundtals sorgset hjärta landar det olika. Ibland blir det så lågmält och inåtvänt att det nästan känns privat, ibland blir det luftig självlysande soul av ett slag vi aldrig hört honom göra förr (”Need this”). Eller lite som förr, på laddade dramatiska titelspåret.

”This is what I mean” är hursomhelst det mest personliga Stormzy gjort. Och en viktig vägvisare om att vikten av att ta ansvar både för sig själv och andra. Samt visa att allt är möjligt. 

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.