Skådespelaren Thuso Mbedu i rollen som Cora. Serien har premiär den 14 maj på Amazon Prime. Foto: Amazon Prime

Recension: The Underground Railroad en av årets bästa tv-serier

Uppdaterad
Publicerad

The Underground Railroad utspelar sig i USA:s sydstater i slutet av 1800-talet, där slavflickan Cora (Thuso Mbedu) flyr från en bomullsplantage i delstaten Georgia via en underjordisk järnväg. Kulturnyheternas tv-kritiker Kim Veerabuthroo Nordberg ger serien högsta betyg.

“In moonlight black boys look blue” säger knarklangaren Chiron i Barry Jenkins oscarsbelönade Moonlight (2016). Det finns en antydan i den repliken, en aning om ett högre tillstånd, en overklighet separerad från vardagen.

Samma förhöjda längtan finns i Barry Jenkins nya projekt The Underground Railroad, baserad på Colson Whiteheads roman med samma namn. Men här är den mer konkret.

The Underground Railroad utspelar sig i USA:s sydstater i slutet av 1800-talet, där slavflickan Cora (Thuso Mbedu) flyr från en bomullsplantage i delstaten Georgia via en underjordisk järnväg.

I verkligheten var den underjordiska järnvägen smeknamnet på det nätverk av människor som hjälpte slavar att fly till de fria staterna i norr. Men i serien är det en faktisk, frustande, ångande järnväg som Cora reser med.

Men Cora är inte bara på flykt från sin sadistiska ägare – hon letar också efter sin mor, kvinnan som spårlöst lämnat henne några år tidigare och som hon hatar från djupet av sitt övergivna hjärta.

Detsamma gäller Coras ärkefiende, och berättelsens antagonist, slavjägaren Ridgeway (Joel Edgerton). Han är en sorgsen skepnad, förtärd av sin oförmåga att se skapelsen med sin fars ögon: att botten i honom är botten också i andra. Istället ägnar han livet åt att förstöra faderns idéer om alltings samhörighet.

Så The Underground Railroad är på ytan en skildring av slaveri. På djupet är den en urberättelse om två vilsna barn som vill förgöra sina föräldrar.

Efter att nyligen ha tagit mig igenom Raoul Pecks dokumentärserie Exterminate all the Brutes, och nu tio timmar om slaveri frågar jag mig: varför barbari? Vad finns det för förklaring till att västvärlden gång på gång hemfallit åt att med våld och tortyr dominera, förslava och utrota?

Barry Jenkins antyder å ena sidan att svaret står att finna i idéerna. Ridgeway arbetar in i det sista på sitt namnlösa manifest om det “amerikanska imperativet”: plikten att kuva, styra och utplåna.

Å andra sidan ser vi i tillbakablickar att Ridgeway redan som barn hyste samma mörka känslor, vilket vittnar om en slags nedärvd ondska.

Kanske vet Barry Jenkins inte heller varför, och det är inte heller hans uppgift. Hans uppgift är att berätta historier. Och det gör han utsökt bra.

Inte minst på grund av sitt team. James Laxtons fotografi med få klipp och långa svepande bilder över Georgias storslagna natur har storfilmsambitioner. Nicholas Britells musikkompositioner är vackra och minimalistiska men exakta och gripande.

Sydafrikanska Thuso Mbedu gör en förstklassig tolkning av Cora: den krökta ryggen, blicken med lika delar sorg, död och trots, den sjungande rösten. Cora blir på sätt och vis mer verklig här än i romanen, där hon har en distraherande förmåga att analysera sin situation med moderna, postkoloniala, tankefigurer.

Här är det skådespeleri som gör jobbet – och det är en fin internationell debut. Dessutom hos strömningstjänsten Amazon Prime Video, som i och med The Underground Railroad spänner det slags kvalitetsmuskler som tidigare mest förknippats med konkurrenten HBO.

Serien har premiär den 14 maj.

The underground railroad

Betyg: 5

Av: Barry Jenkins

Med: Thuso Mbedu, Joel Edgerton m fl

Visas: Amazon prime video

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.