Poliserna Sara (Amanda Jansson), Magnus (Oscar Töringe), Jesse (Per Larsson) och de andra på polisstationen i Malmö möter dagligen saker som hat, våld, smärta och ilska och kämpar med att hålla isär yrkesroll och privatliv. Det är inte alltid så himla enkelt. Vad gör man när ens egen moral säger att något är fel men lagen säger att det är rätt? Man följer lagen, givetvis, men det dämpar knappast det dåliga samvetet. Vad gör man av de känslorna?
Denna andra säsong skruvar upp insatserna på alla fronter, både känslomässigt och yrkesmässigt. Första säsongen utmärkte sig genom att vara en polisserie med förvånansvärt lite action, inga mordutredningar, excentriska polischefer och knappt ens något lik. I stället poängterades det dagliga slitet. Stressen, oförutsägbarheten och kraven.
Denna säsong inleds med en stor, våldsam och omskakande händelse som får konsekvenser en lång tid framöver. Temat är papperslösa, den illegala arbetskraften, som varken syns eller märks – förrän något går snett.
Polisens arbete är unikt. De får uppleva situationer andra aldrig kommer i närheten av. Medan andra aspekter av deras arbete är extremvarianter av saker vi alla, på ett eller annat sätt, faktiskt erfar i stort sett dagligen. Som oliktänkande, extrema åsikter, näthat och faktaresistens.
Och apropå känslor och moral, förresten. Vad gör man när man är kär i någon man inte borde vara kär i? Kollegorna Sara och Magnus har ställt sig frågan ett par gånger och nu är det Jesses tur att hamna i samma känslomässigt knepiga sits. Att inleda en romans med en yngre, underordnad kollega kan vara moraliskt oförsvarbart. Men det skulle också kunna innebära en ny nivå av lycka. Som sagt, det är inte så himla enkelt att skilja på yrkesroll och privatliv alla gånger. Polis eller ej.
Så på många vis är ”Tunna blå linjen” ett porträtt, inte bara samtiden, utan även av det allmänmänskliga i oss. Att vara en tänkande och kännande människa är att ständigt slitas mellan hjärta och hjärna. Och att varje dag behöva fatta beslut, vare sig det är på hög eller låg nivå, om vilken slags människa vi vill vara.