– Det finns så otroligt mycket spännande saker som händer på scen just nu. Operahusen satsar verkligen. Man kan kalla det för en renässans för barnopera med tanke på kvaliteten. Våra bästa tonsättare väljer att skriva just barnopera idag och det är ju väldigt roligt, säger Ditte Feuk till Kulturnyheterna.
Fenomenet barnopera började i slutet på 1800-talet. År 1893 skrev den tyske tonsättaren Engelbert Humperdinck operan Hans och Greta. Från början var det tänkt att bli ett litet musikteaterstycke som hans syskonbarn skulle uppföra hemma. Men snart hade både Engelbert Humperdinck själv och hela familjen blivit entusiastiska inför idén om något större.
Hans syster Adelheid Wette skrev en sångtext baserad på den gamla folksagan. Slutresultatet blev en storslagen sagoopera med full orkester, inspirerad av Richard Wagner. Den blev snabbt populär och spelas fortfarande ofta.
I Sverige skrevs flera operor för barn under 1900-talet av namnkunniga upphovspersoner. År 1949 kom till exempel operan Pelle Svanslös, med musik av Erland von Koch och text av Gösta Knutsson. Och 1965 skrev Laci Boldemann Svart är vitt – sa kejsaren efter en text av Lennart Hellsing.
Interaktiv opera allt vanligare
Karin Helander är professor i teatervetenskap och har bland annat forskat om just barnopera.
Hon har bland annat märkt att den interaktiva operan där barnpubliken får vara med och sjunga och agera på olika sätt blivit vanligare. Det är också vanligt att föreställningarna numera är en sorts allkonstverk där opera blandas med dans och andra genrer.
– På 60- och 70-talen ville man gärna ge de klassiska operaverken till den unga publiken, berättar hon. Man gjorde bearbetningar av till exempel Trollflöjten, Barberaran i Sevilla och Carmen.
Idag är det snarare kända barnböcker som blir operor, menar hon. Några aktuella exempel är Andrejs längtan av Barbro Lindgren som har tonsatts av Georg Riedel. Rose Lagercrantz bok Den långa långa resan om illustratören Ilon Wiklands barndom har blivit opera med musik av Johan Ramström.
– Något av en bubblare är också att man vänder sig till den allra allra yngsta publiken, bebisar, säger Karin Helander. Ett exempel är allkonstverket Myriader av världar med musik av Anja Đorđević.
Större barnperspektiv idag än tidigare
Och just att barnens perspektiv gett större utrymme bekräftar även Ditte Feuk.
– Man kan säga att förr, för 20 år sedan, så var man mån om att lära barnen saker på operan, säger Ditte Feuk. Nu tror jag att det har lättat upp lite. Idag har man ett större barnperspektiv och kan göra en föreställning helt enkelt för att den är kul, varm eller spännande, säger hon.
Men vad tycker barnen själva?
– Det finns det inget entydigt svar på, säger Karin Helander. Det är ju som med vuxenpublik, vi reagerar alla olika. Men det har gjorts studier som visar en del spår. Barn tycker väldigt mycket om att se musikinstrument, instrumenten har en väldig laddning.
– Operasången är man ofta kluven till. En del tycker att det är fantastiskt med den skolade rösten, andra skrattar och håller för öronen, fortsätter hon.