Det handlar om att fortsätta växa upp.
I Tove Folkessons första bok ”Kalmars jägarinnor” skildras sena tonår i en småstad som känns alltför liten, och längtan efter någonting mer. I uppföljaren ”Sund” är berättarjaget Eva fortfarande detsamma, men nu har hon lämnat hemstaden och gymnasievännerna och flyttat till Stockholm.
Ideal och perfektion
Men även i huvudstaden lever drömmen om att slänga sig ut i livet med full kraft. Någonting som Eva försöker sig på genom att hoppa av arkitekthögskolan, börja skriva musik och poesi och resa till Kuba.
”Sund” släpper aldrig de dubbla perspektiven – egenskapen och vattnet som titeln minner om.
– Längtan och avståndstagande möts hela tiden. Misslyckanden finns, de är kanske en större del av livet än drömmarna. Fast vi sätter upp skyltar som det står Carpe Diem på, så kanske vi inte lyckas leva upp till alla ideal, alla krav på perfektion, säger Ulrika Milles.
Kommer en tredje del
När ”Kalmars jägarinnor”, som höll ihop mot resten av världen och alla krav på anpassning, som höll varandras huvuden när de spydde efter för mycket ambulansvin, nu har vuxit upp, så är 90-talet deras bro till vuxenhet. Och att vara vuxen är kanske att vara sund och sträng mot sig själv?
Boken får en avslutande, tredje del. Däför blir ”Sund” som en bro från Kalmar till Öland, där Eva får stöd av sina morföräldrar, eller från ung ångest till vuxnare ångest, enligt Ulrika Milles.
– Jägarinnorna var döpta efter en dikt av Edith Södergran, och liknar tonårstejejerna i Monica Fagerholms tonårsepos ”Diva”, eller Joyce Carol Oates ”Foxfire”. De ska aldrig bli som andra, fast de inte vet vad de ska bli, säger hon.
– Jägarinnorna för också tanken till gamla klansamhällen, de är kvinnliga varianter av de unga, ännu inte inlemmade männen som glider omkring, krigarna med mer kraft än de kan rikta, vapen som hålls undan tills de bestämt sig för vad de vill använda dem emot.
En ”insugare” till bok
Och i den osäkerheten är det lätt att tappa greppet.
Boken innefattar även en subtil berättelse om klass, enligt Ulrika Milles. Eva – den gynnade medelklassflickan som kommer att gå vinnande ur striden i ett bekräftelsegalet konkurrenssamhälle där vi lär oss att ta ansvar för oss själva och ingen annan.
– Styrkan i den här romanen är språket, ger man sig ut i den här prosan så kommer man att minnas stämningen. Som när Tove Folkesson använder träd: en pappa blir ”en k-märkt ek” bakom sin familj, eller skolgårdseken som är ”vanlig och präktig och uråldrig som en fördom”. Det är en ovanlig bok: ingen bladvändare, men en insugare, säger Ulrika Milles.