I studien, som publiceras i den vetenskapliga tidskriften Proceedings of the Royal Society, utrustades ett antal försökspersoner med kopior av engelska rustningar från 1400-talet.

Sedan mätte forskarna hur mycket energi personerna förbrukade när de gick och sprang på ett löpband.

Det visade sig att rustningarna, som vägde mellan 30 och 50 kilo – likvärdigt med en full stridspackning för nutida elitsoldater – var oerhört utmattande att släpa omkring med. I genomsnitt förbrukade personerna dubbelt så mycket energi som normalt, både vid gång och under full språngmarsch.

Tunga benskydd

Problemet var framför allt skydden på benen och fötterna. Allt som allt vägde dessa 7 till 8 kilo, vilket snabbt känns som formidabla blytyngder när man går eller springer.

Att medeltidens riddare kunde slåss under sådana omständigheter är något av ett under. Forskarna, som letts av fysiologen Graham Askew vid University of Leeds i England, påpekar dessutom att bröstskydden gjorde det svårt att ta riktigt djupa andetag.

En liknande studie har aldrig gjorts tidigare, trots att många personer har funderat på hur riddarna egentligen bar sig åt. Nu vet vi åtminstone en sak: riddarna måste ha varit vältränade, annars hade de inte klarat sig på slagfältet.

Avgjorde berömt slag

Var det värt mödan att bära så tunga rustningar? Ja, troligen, anser forskarna. Utan skyddet hade förlusterna under krigföringen sannolikt blivit mycket större.

Men det gällde att ta med energiförbrukningen i kalkylen när man gick ut i strid. Om trupperna tvingades marschera en lång sträcka innan man mötte fienden fanns risken att de var för utmattade när drabbningen väl började.

Detta kan möjligen ha varit avgörande för utgången av vissa berömda slag. De franska riddarnas nederlag vid Agincourt 1415 under hundraårskriget kan ha berott på att de tvingades marschera länge i hällregn och lera innan de mötte de numerärt underlägsna – men utvilade – engelsmännen.

TT