Betyg: 2 av 5
Regi: Steve McQueen
Röster: Michael Fassbender, Carey Mulligan,
Michael Fassbender spelar sexmissbrukaren Brandon. En kristalliserad manlighet i kris utan vare sig personlighet, intressen och som älskar ingen. Brandon bor på Manhattan i en iskallt inredd lägenhet dit han beställer prostituerade, surfar porr och äter take-out.
Han är tom på känslor förutom den som filmtiteln gett honom. Skammen över en otillräcklighet som inte riktigt förklaras, men som går att ana, gör att han måste använda sex som en krycka för sitt handikappade känsloliv. När Brandon går på date med en kvinna som han respekterar intellektuellt får han förstås inte upp den när det väl är dags att ligga. Alltså: När sexet blir för verkligt och han blottar sig själv, slaknar han.
Analysen är på nivån att killen har ett hora/madonna-komplex. Duh?
Shame moraliserar, och jag respekterar skepsis mot den liberala tanken att ”allt sex är gott sex”. Men den brittiske regissören Steve McQueen förklär så småningom moralen i samma illa sittande världssamvete som Lukas Moodysson gjorde med sin rabiata debattfilm ”Ett hål i mitt hjärta”, där Sanna Bråding och Thorsten Flinck (bokstavligen) frossade i perversioner. Nu får ”Shame” ryggdunk världen över för att McQueen visar explicit sex som ”opornografiskt”. Själv tyckte jag att den utdragna trekanten i slutet var rätt het, sorry.
Men ”Shame” är lika mycket en predikan som Moodyssons utskrattade handkameraexperiment var, och Steve McQueen har också sagt att han inte vill stilisera, utan skildra verkligenheten som en spegel. Något som blir problematiskt när han sätter ett kristet likhetstecken mellan sex och skam och målar det övertydligt. Och det gäller allt i filmen, som när Brandon förför en kvinna på en bar och har sex med henne i en gränd precis bredvid den lämpligt sprejade graffititaggen ”fuck”.
McQueens ambition att visa paradoxen i Brandons överdrivna, men knappast lustfyllda potens, faller på sin förställda välvillighet. Det enda hopp som McQueen kan se i sin spegel verkar vara syskonskapet. För när Brandons syster Sissy (Carey Mulligan) flyttar in i lägenheten tvingas han omvärdera sitt missbruk och börja tänka på andra. I Brandons liv är sex alltså någonting själviskt som han gör för att slippa andra människor, och eftersom han vet att det är fel att vara självisk skäms han.
Menar McQueen att synen på sex förskjutits och blivit ytterligare ett begär som kan tillfredställas i vår ensamhet? Försöker han ställa frågan vad det beror på, eller ger jag honom för mycket cred? Jag tror tyvärr att nästan alla gör det just nu.
Kristoffer Viita