När Lady Gaga tog över radiokanalerna med låten ”Poker Face” för fyra år sedan var jag föga imponerad. Jag hade redan hört för många trallvänliga och eurodiscodoftande pophits. När grannarna skrålade låten så det hördes genom väggen var jag inte heller särskilt imponerad, men visst blev jag nyfiken på det amerikanska sjärnskottets förmåga att nå ut.
Jag är fortfarande inte super-imponerad av Lady Gagas musik. Visst hör jag hitfaktorn och visst förstår jag varför hennes låtar etsar sig fast i folks hjärnor. Jag respekterar verkligen budskapen i hennes låtar (en självhjälpsbok i popformat) men jag skulle aldrig kunna blanda Lady Gagas mest kända låtar med annan musik i samlingen hemma.
Betyder det här att jag är uttråkad efter Lady Gagas show i Globen? Absolut inte. Att se Lady Gaga uppträda för ett utsålt Globen kändes som ett stort sockerkickat kalas. Och som ett massmöte med terapeuten eller som en skräckfilm. Såhär var det:
Fanskontakten:
Lady Gaga vet att nöjda fans är lojala fans. Och hon tar sig tiden som behövs för att ge uppmärksamhet tillbaka till hardcorefansen längst fram. Världsstjärnan lägger rätt lång tid på att mingla, trösta, klä på sig diverse presenter, ta emot och diskutera en Pippi Långstrump-docka (”Pippi Gaga” is Pippi Swedish? Oh, I didn't know”) och dra med några av fansen – hennes ”små monster” – upp på scen. Bland annat låter Lady Gaga en ung tjej som gråtit hela konserten sitta bredvid henne på motorcykel-pianot (!) och sjunga med genom pianoballaden ”Princess Die”. Tjejen fortsätter att gråta och Gaga viskar hemlisar i hennes öra. ”Will you be my princess on stage tonight?”. Inte ett öga torrt.
Stämningen:
Kalla kårar blandas med rysningar, glädje och förvåning, om och om igen. På scenen ser vi ett gigantiskt uppblåsbart kvinnosköte som Gaga ”föds” ur, en ruskig grå borg med tinnar och torn som öppnas på mitten som ett dockskåp och rymmer livebandet, Gaga som bokstavligen glider fram över golvet som ett spöke, luckor i golvet som skjutsar upp rekvisita, en motorcykel som Gaga kör liggande , ett korståg med en låtsashäst, diverse simuleringar av sexakter, ett stort 3D-ansikte i en bur vid taket som är ute efter Lady Gaga och massvis med dansare. Oftast är det skrämmande 80-tals-spök-syntar som fyller ut pauserna. Det händer något hela tiden och publiken står upp i bänkraderna till nästan varje låt.
Låtarna:
När Lady Gaga ska välja låtlista kan det nog bli svårt. ”Ska jag ta den här monsterhitten, den andra monsterhitten eller kanske den sjätte?” Även de som inte är djupt Gaga-troende fick höra massor av låtar som man känner igen. Det uppskattas. Titlar som ”Poker Face”, ”Alejandro”, ”Marry The Night”, ”Edge of Glory”, ”Born This Way”, ”Judas” och ”Telephone” rev upp skakande applåder och fick golvet att gunga, och Lady Gaga vågade sig även på mer finstämda låtar som ”Princess Die” och ”Hair”. Det är i sådana låtar som sångerskans röstresurser verkligen kommer till sin rätt.
Kläderna:
Något skulle vara väldigt fel om vi inte fick se klädbyten på modeikonen Lady Gagas konsert. Det fick vi förstås. Jag tappade räkningen när Gaga hade bytt kostym för femtonde gången. En gång täckte hon över ett långt klädbyte med vad som verkade vara ett planerat ”strömavbrott” i borgen på scenen. Mina favoriter var klänningarna som fick henne att se ut som en kantig vass skräcködla, med en bur-liknande kreation på huvudet. Eller kanske köttklänningen (som såg syntetisk ut) med matchande köttskor, som Lady Gaga introducerade genom att rullas in mellan köttstycken, hängande i en köttkrok. Minst gillar jag behån som består av två pistoler, riktade framåt. Men... more is more!
För att summera...
Jag vet fortfarande inte riktigt vad jag var med om igår kväll. Var det en film? En musikal? En galen dröm som Lady Gaga hypnotiserade oss att vara med i? Jag har aldrig sett något liknande. Lady Gaga är ett rockvidunder utan motstycke och de flesta artister kan lära sig något av henne. Jag kommer inte börja lyssna på Gaga hemma, men jag kommer absolut överväga att betala det dyra biljettpriset igen, nästa gång den märkliga men mänskliga varelsen besöker Sverige.
Bäst och sämst:
Bäst: Scenerna som gav kalla kårar och spöklik stämning. Och de lugna stunderna, då Lady Gaga peppade sin publik att våga.
Sämst: Längden. Showen var lite för lång för att hela publiken skulle orka ha samma energi som supertränade Lady Gaga.