Strax innan Göran Greiders avfärd till sommarstugan i Dalarna träffar vi författaren och debattören för att prata om hans senaste bok Stugland, en essä om sommarstugans kulturhistoria.
– Den svenska stugan är en viktigare symbol än flaggan. Det är en vacker symbol för den goda sidan av nationalstaten. Inte den jobbiga sidan som handlar om fornstora dagar. Det är inte så fornstort med en liten röd stuga, säger Göran Greider.
Han menar dessutom att det är en symbol som inte är särskilt laddad.
– Den röda stugan är en stilla vän till alla. Ingen blir arg på den.
Ett av tre barn har tillgång till fritidshus
Samtidigt publiceras ofta så här års krönikor som är mer eller mindre kritiska mot sommarstugan – eller mot personerna som äger dem. I en text från 2015 hävdade poeten Daniel Boyacioglu att han bara blivit medbjuden två gånger.
– Jag tror att jag är ett unikt fall som har blivit bjuden så ofta, av de som är förortare och barn till invandrare, säger han.
Ett av tre barn har tillgång till ett fritidshus, enligt en undersökning som Statistikmyndigheten SCB presenterade 2021. Men skillnaden är stor mellan de som har svenska eller utländska föräldrar.
Boyacioglu menar att det är svårt, som svensk med invandrarbakgrund, att rota sig på ytterligare en plats i landet.
– Vi har ju vuxit upp i någon förort och att då hitta en plats i det här landet som man känner anknytning till blir lättare sagt än gjort.
”Jag vill inte bo granne med rasister”
Han menar att många av dem som har sommarhus på landet är öppna för mer mångfald, men att det är villkorat och att man bara är beredd att välkomna en familj med invandrarbakgrund i taget.
– Det krävs inte mycket för att de som redan är där ska tycka att det har förändrats för mycket till det sämre och bli otryggt och jobbigt, säger Daniel Boyacioglu.
Det gör att svenskar med utländsk bakgrund inte vill köpa sig ett sommarhus, menar han.
– Jag vill inte bo granne med rasister – och de har blivit svårare att känna igen. Så det är inte huset, det är inte den faluröda färgen, det är inte de vita knutarna – det är grannarna.
Boyacioglu säger att så länge städerna är segregerade så kommer det att bli svårt att mötas vid tomtgränserna på somrarna.
– Vi känner inte varandra. Vi umgås inte. Ska vi gå och bli grannar hur som helst? Det är ett jättestort steg.