”Den vita piskan” var författaren Ivar Lo-Johanssons beteckning för statarfruarnas plikt att mjölka på godsen där deras män var lantarbetare. I statarsystemet var det männen som anställdes.
Fruarna kom med ”på köpet”, men tvingades delta i mjölkningen.
Lo-Johansson ansåg att statarnas familjeliv skulle bli drägligare om fruarna slapp jobba utanför hemmet. Men för Mats Olsson, docent i ekonomisk historia vid Lunds universitet, är ”den vita piskan” bara en del av bilden. Enligt honom hade kvinnorna ”dubbel piska” på sig. Utöver mjölkningen tvingades de till tungt jobb i hemmet för att ge familjen mat på bordet.
-Även andra arbetarkvinnor jobbade ju utanför hemmet, säger Olsson.
Bakade och odlade
Men medan arbetarkvinnan i staden handlade familjens mat på torget, fick statarkvinnan ta hand om de obearbetade råvaror som mannen fick som en del av lönen. Hon fick baka brödet, odla potatisen, föda upp och stycka grisen.
-Egentligen vanliga arbetsuppgifter i traditionellt lanthushåll. Men när bondmoran hade ett rejält kök och pigor till hjälp så skulle statarhustrun göra jobbet i en etta med kokvrå och på sin höjd med hjälp av ett halvvuxet barn, säger Mats Olsson.
Romaner och reportage
Här finns, menar han, grunden till den statarmisär som skildras i romaner av Lo Johansson och Moa Martinsson, eller i socialreportage som Ludvig Nordströms Lortsverige.
Tillsammans med forskarkollegan Christer Lundh driver Mats Olsson projektet ”Statarsystem och godsdrift i Skåne 1800-1950”. I en nyutkommen bok, Statarliv – i myt och verklighet, bidrar ytterligare sex forskare med texter om bland annat bostäder, levnadsstandard och statarlivet i populärkulturen.
Bilden nyanseras
Sammantaget ser Olsson ingen anledning att avliva de gängse eländesskildringarna av statarna, men bilden fördjupas och nyanseras. Och allt beror på vad man jämför med.
-På 1800-talet jämfördes statarna med andra egendomslösa grupper på landet.
Då hade de bättre inkomsttrygghet än till exempel daglönare. Men på 1900-talet förskjuts jämförelsepunkten till arbetarna i städerna och då framstår många statares levnadsförhållanden som kaotiska, säger Mats Olsson.
TT