– Den här romanen handlar om kvinnor och deras liv. Hur de brottas med normala saker: äktenskap, sexualitet, vänskap, moderskap, skvaller och såpoperor. Kvinnorna i den här historien har förlorat männen i sina liv. De är varandras stöttepelare, och familjens försörjare, säger Susan Abulhawa som är på besök i Sverige.
Den nya romanen ”Det blå mellan himmel och hav” är en vindlande berättelse om fyra generationers palestinier. Hur dessa krigens kvinnor över decennier försöker hantera livets banaliteter, när allt runt dem är bomber, kamp och förluster. Hur de kämpar med att skapa vardag och hemtrevlighet i flyktinglägrens kaos, och hur de finner stöd i varandra.
Lika mycket som boken handlar om förluster, handlar den om dessa kvinnors orubbliga solidaritet med varandra, och med Palestinas sak.
Inspirerats av familjen
Sara Abulhawa föddes av palestinska föräldrar i Kuwait och flera karaktärer i romanen bygger på hennes egna familjemedlemmar. Den osannolikt burdusa matriarken Nazmiyeh, till exempel, som har hämtat karaktärsdrag från Susan Abulhawas mormor.
– Hon var en hängiven muslim. Hon bar hijab, hon bad fem gånger om dagen och hon hade gjort pilgrimsresan flera gånger. Men sedan träffade hon sina väninnor och då åkte hijaben av och kedjerökandet började. De svor, skvallrade och kom med mängder av sexuella insinuationer. De var skoningslösa!
– Jag återupplevde de här ögonblicken från mitt förflutna. Den här världen av kvinnor, och minnena känns som skatter.
Kritiserats för ensidig skildring
Trots att Susan Abulhawas debutroman fick stort genomslag internationellt, har hon inte fått särskilt mycket uppmärksamhet i sitt hemland USA. Kritiker menar att konflikten mellan Israel och Palestina skildras ensidigt i hennes böcker, och att det är en brist att inte fler israeler får någon plats i berättelserna.
I ”Morgon i Jenin” möts ändå palestinier och israeler vid flera tillfällen, och vänskap uppstår mellan två unga pojkar från skilda sidor. Den typen av möten skildras inte i ”Det blå mellan himmel och hav”. Vänskap tycks omöjligt och alla israeler har blivit förövare i den nya romanen.
Har du blivit mer pessimistisk?
– Anledningen är att den nya boken inte innehåller den typen av möten är för att den utspelar sig i Gaza. De enda israeler som Gazabor möter är soldater som river ner deras dörrar eller kastar bomber på dem. Gaza är ett stort fängelseläger. Du träffar inga vänliga israeler där, säger Sara Abulhawa.
”Jag blir förbannad”
Hon är märkbart trött på att få frågan om hur hon framställer israeler, det har aldrig varit hennes mål att berätta deras historia.
– Allt vi producerar som palestinska författare mäts utifrån hur vi behandlar israeler i litteraturen. Jag blir förbannad över det, och jag förkastar det. För våra liv, våra existenser, våra berättelser, handlar inte om Israel och hur vi relaterar till dem. Självklart är de närvarande i våra liv genom att vi måste brottas med dem. Deras närvaro tenderar att vara väldigt våldsam och förtryckande.
– Men Palestina är ett uråldrigt samhälle med uråldriga historier och en väldigt lång och rik historia. Och våra historier existerar i sin egen rätt, självständiga från Israel, säger Susan Abulhawa.