Migration är av de mest brännande och smärtsamma frågorna just nu. Funkar det som kabaré?

– Ja, i allra högsta grad. Kabarén hade smygpremiär i Almedalen på Sverigedemokraternas dag och när den nu spelas i Göteborg är verkligheten är bara ett stenkast bort. På Järntorget hungerstrejkar ett trettiotal palestinier för att slippa skickas tillbaka till det krisdrabbade Gaza, medan det på Kungstorget är fullt kulturkalas med matstånd och scenframträdanden. ”Europa Europa” tar ett grepp just om den europeiska migrationspolitiken, det faktum att de människor som efter outsägliga vedermödor lyckats ta sig in i landet levande plötsligt ses som kriminella, illegala parasiter så fort de kommit över gränsen. Om de ens kommer över – minst 23 000 människor uppges under 2000-talet dött på väg in till Europa. Här hyllas de som hjältar!

Sådana faktauppgifter är ju svåra att ta in när man läser eller talar om dem – hur lyfts de in på scen?

– Scenuttrycket är yvigt. Här är det inte gestaltandet utan budskapet som är i fokus. Det är en föreställning byggd på kontraster; den glittriga och färgglada inramningen ställs mot det bitska budskapet. Här berättas med hjälp av både vouging och Bollywood-dans om realiteter som de flesta av oss inte orkar ta in.

Sång och musik är en viktig del?

– Där har vi The Knifes avantgardistiska och precisa musikproduktion som ställs mot det oborstade kabaréformen. Syskonen Dreijer bidrar till ett politiskt framåtdriv i förställningen, som också varvar satir, ironiska slängar och känslosamt personliga berättelser.

Blir du berörd?

– Även om det finns glapp i den här showen rent sceniskt är det svårt att inte drabbas av det slag i magen som den ger oss. Med sig hem får man dessutom ett maffigt programblad med läsning, som inte direkt är någon ljuv godnattsaga.