Rollen som Ellie i filmen ”Nånting måste gå sönder” var Saga Beckers första. För den fick hon en guldbagge. Det är snart ett år sedan. Uppmärksamheten har inte slocknat. Hon bloggar, debatterar, sommarpratar och intervjuas – men några filmjobb har Saga Becker inte gjort sedan brakdebuten.
– Det har faktiskt varit ganska lugnt, när det kommer till film och tv. På andra håll har det varit galet. Det har varit väldigt mycket fokus på mig som person. För min del är det ganska skönt. Jag är öppen och har ingenting att gömma, säger hon.
”Har inte hänt någonting”
Saga Becker vill göra mer filmjobb. Men då måste hon släppas in.
– Om folk tror att jag är nischad och bara kan spela transpersoner, så lär jag få vänta i 40 år. ”Nånting måste gå sönder” är det första och enda svenska filmexemplet där en transperson fått porträttera en transperson. Så är det. De enda två lesbiska filmerna som gjorts är ”Fucking Åmål” och ”Kyss mig”. Efter det har det inte hänt någonting, säger hon.
Som oskolad är Saga Becker inte den ”bästa, tekniska skådespelaren”, säger hon, men att testa gränserna från en teaterscen är ingenting hon är intresserad av.
– Jag vill inte det. Andra skådisar lever på det, men det är ingenting som ligger mig nära hjärtat. Jag är lite rädd för det. Jag gillar inte att stå på scen på det sättet. Jag gillar det estetiska med film, kameror och bild.
”Bra sätt att nå ut”
Om hon inte får skådespela skriver Saga Becker hellre, eller regisserar. Eller gör rubbet.
– Film är ett bra sätt att nå ut. Bara det finns hjärta i det. Jag har fått roller men vi väntar på svar från produktionsstöd. Ett projekt i Tyskland som vi ska spela in inom två år, säger hon.
– Svensk film är väldigt speciell när det kommer till castingprocesser. Alla har sina register att gå efter. Men ibland kommer det nya regissörer som tänker annorlunda och vågar satsa på oupptäckta talanger, ta det klivet.
Saga Becker tror att en övervägande del av regissörerna som vågar ta klivet är kvinnor.
– Jag tror inte att det är så mycket outbildade män som får chansen att göra stora roller. Inte så många rookies. Det är ofta samma män som får rollerna. Jag tycker att man måste våga blanda utbildade och etablerade skådisar med okända. Så gjorde vi med ”Nånting måste gå sönder”.
”Bör känna sig hotade”
Att dryga hälften av alla vinnare av guldbaggen för Bästa kvinnliga huvudroll varit under 30 år med amatörbakgrund sedan 1997, behöver inte varsla om någonting dåligt, tycker hon.
– Jag tänker så här: kritik brukar oftast komma från dem som känner sig hotade. Gammelfilmssverige. De ska nog känna sig hotade, eller de bör känna sig hotade. Det funkar inte att göra samma gamla filmer om och om igen. Nu börjar svensk film utvecklas till någonting som jag vill se.
Det är en ny tid nu, säger Saga Becker, och den som inte hänger på utvecklingen får skylla sig själv.
– Det handlar om att ge och ta plats. Man kan inte bara ta plats och vägra att släppa den ifrån sig. Det finns många som inte har någon plats alls i filmvärlden. Transpersoner och rasifierade till exempel. Det är vår tid nu. Då bör andra känna sig hotade.