Sommaren står för dörren och den nyutexaminerade journalisten Karin söker jobb. Men hon går bet bland storstadstidningarna i Stockholm – och får istället erbjudande om ett par månader på en lokaltidning i Ystad.

Med sig till Skåne tar hon konstnärs- och kollektivvännen, Lottie. Året är 1968 och världen står i brand: I Vietnam rasar kriget, studenter revolterar i Paris och i Stockholm ockuperas kårhus.

Men även i en småstad gror det politiska engagemanget, de feministiska krafttagen och det privata som allt mer ses som politiskt.

– Det var en lustfylld värld att kliva in i eftersom det handlar både om relationerna till varandra, men också om politik när vi har 1968 som kuliss, säger skådespelaren Maja Rung som spelar konstnären Lottie: 

– Det kändes väldigt lyxigt att få träda in i det speciella året, fortsätter hon.

Läste Maken som inspiration

Skådespelaren Mikaela Knapp gör huvudrollen som den unga radikala Karin. Hon berättar att hon bland annat läste Gun-Britt Sundströms moralfilosofiska förhållanderoman Maken från 1976, som förberedelse och inspiration inför rollen. 

– Maken gav mig en röst i tiden. En röst som inte bara handlar om en kvinna som jobbar politiskt, utan som även berör hennes känslor kopplade till en relation och som visar hur hon tänker i vardagslivet, säger hon.

Systrar 1968 är regisserad av Kristina Humle, som bland annat gjort SVT-serierna Innan vi dör och Äkta människor. För manus står Martina Bigert och Maria Thulin. De två skrev bland annat manus till Gynekologen i Askim.

Maria Thulin berättar att hon länge velat skriva om just 60-talet. Ett årtionde som skildrats många gånger tidigare på såväl film som i litteraturen, men då ofta med den manliga blicken på tiden, poängterar hon. 

– Vi kände att den här historien om kvinnorörelsen som startade 1968 inte berättats tidigare. Många av våra förebilder är kvinnor som var aktiva då, som Lena Nyman, Marie-Louise Ekman och konstnären Niki de Saint Phalle säger Maria Thulin, och fortsätter:

– Det är konstigt att ingen gjort något om dem, eftersom de gjort så extremt mycket för alla oss som kom efter.

”Känns fortfarande modernt”

De senaste åren har dock skildringar av 1960-talet och inte minst dess kvinnor synts mer frekvent. Då kanske särskilt inom litteraturen och med författare som Agneta Pleijel, Åsa Moberg och just Gun-Britt Sundström.

Vad är det som gör tiden kring 1968 så fortsatt relevant än idag?

– Jag tror att det har att göra med att det fortfarande känns så modernt. Att det var så mycket som hände kring den tiden och hur kvinnorna kom fram, säger regissören Kristina Humle och fortsätter:

– Men det är också intressant iaktta det här språnget ut de unga gjorde då. De var på något sätt lite som kalvar som klev ut och tog sin värld i anspråk.