– Egentligen är det väl inte så mycket som är nytt. Vi vill berätta artistens och låtskrivarens historia om hur hen hamnade i branschen, vad som inspirerat och vilken utveckling hen har gjort, säger Niklas Strömstedt.
Beprövat koncept
Tack för musiken, som startade 2011, går nu in på sin fjärde säsong men det är inte första gången som det görs musikprogram på SVT.
– Det är ingen unik programidé; att man samtalar med någon som håller på med musik, och att samtalen utgår från musik. Det fanns en gång ett program på SVT som hette ”Två och en flygel” med Berndt Egerbladh, kommer du ihåg det? säger Niklas Strömstedt och vänder sig till Mauro Scocco som just kommit in i rummet.
– Det här är lite gubbigare.
– Det som vi håller på med?
– Ja, lite långsammare i tempot.
– Haha ja, det är kul att titta på program från 70-talet för det går inte jättefort, säger Niklas Strömstedt.
Musiken i fokus
En stor del av ”Tack för musiken” kretsar kring framförandet av den inbjudna artistens låtar, men allt repeteras inte i förväg. I det program där Mauro Scocco medverkar, som förövrigt sänds den 2 januari 2015, framförs exempelvis en något improviserad version av låten Caroline av Status Quo.
– Ja just det, den va ju inte så repad, säger Mauro Scocco.
– Jag började på fel låt där, jag började på Sweet Caroline, du vet Bobby Womack låten, säger Niklas Strömstedt.
– Ja, sen hade vi ju ”Så länge vi har varandra”, där jag inte ens hajade vilken låt vi höll på med, säger Mauro Scocco.
– Det blev en väldigt kort snutt av den.
– Kan tänka mig det ja.
Ingen fårklippning
Mauro Scocco har synts i rutan innan i egna matprogrammet ”Mauro & Pluras kök”, men han har medvetet tackat nej till att medverka i andra kändisprogram som ”Så mycket bättre” och ”Stjärnorna på slottet”.
– Jag får ju förfrågningar om alla de där, oftast. Anledningen att jag valde det här är att det inte går ut på att man ska berätta om när man blev föräldralös eller att klippa får ihop. Det här är ju, vilket jag tycker är härlig, fokuserat runt musiken.
1.4 miljoner tittare
Musikprogram brukar behöva någon form av tävlingsinslag för att bli populära, men ”Tack för musiken” har – trots det totala fokuset på musik – lyckats nå de breda massorna. Förra årets premiäravsnitt med Björn Skifs sågs av nästan 1,4 miljoner tittare.
– Jag upplever det, utan att veta några exakta raitings, som att ”Tack för musiken” har lyckats bli mainstream. Ibland när man ser musikprogram så upplever man att de är för de redan invigda, här tror jag att det är fler som kan tycka att det kul att kolla, säger Mauro Scocco.
Skånska jaktmarker
Trots tidigare framgångar så blir det bara fyra program i år, de övriga gästerna är Jill Johnson, Peter Jöback och Sarah Dawn Finer. Att det bara blev fyra program berodde enligt Niklas Strömstedt på tablåproblem och inte på att det inte finns några musiker kvar att intervjua.
– Det finns hur många som helst.
Är det någon du har jagat?
– Ja det finns en del jag har jagat och kommer fortsätta jaga med blåslampa, säger Niklas Strömstedt.
– I Österlen eller? frågar Mauro Scocco.
– I Österlen finns det en till exempel.
– Där blir det bra jakt.
– Nä men Laleh, Håkan Hellström, Veronica Maggio, jag kan räkna upp 40 personer. Det finns många kvar, säger Niklas Strömstedt.
Bob Hund-kritik?
I programmet där Mauro Scocco är med avhandlas både tiden i bandet Ratata, barndomen i Boråstrakten och låtskrivandet. Han menar att man som låtskrivare behandlar samma ämnen hela tiden, och att det är svårt om man inte är Bob Hund och istället för förvirring, gör musik. En känga till bandets energiske frontman Thomas Öbergs låtskrivande?
– Nä det va bara ett erkännande av att det är en helt annan fora. För mig så har det med konst att göra, det de gör. På samma sätt som Gentle Giant eller Frank Zappa. Det som jag sysslar med är mer basalt tror jag, och har som mål att förenkla (...) Så det va ingen kritik utan mer ett konstaterande, att de är inne på en helt annan tripp. Det tror jag de skulle hålla med om faktiskt, säger Mauro Scocco.
– Det tror jag också, men du ska inte förringa dig själv du kan också bli konst ibland, säger Niklas Strömstedt.
– Ja men det är inte målet, det är mer av en olyckshändelse.