Nicole Kidman och Meryl Streep som Celeste och Mary Louise Wright. Foto: HBO Press

Tv-recension: Big little lies 2 är en positiv överraskning

Uppdaterad
Publicerad

Efter att Game of thrones och Handmaid's tale misslyckats med att ta berättelsen vidare när romanförlagan tagit slut hade säsong två av Big little lies mycket som talade mot den.

Men trots en malplacerad Meryl Streep så behåller serien både charm och spänning på ett elegant sätt.

Jag var väldigt skeptisk till att Big little lies skulle få en andra säsong. I slutet av den första kändes det som att alla trådar knöts ihop; mordgåtan fick ett svar, konflikterna mellan de bråklystna huvudpersonerna löstes upp, den hotfulle kvinnomisshandlaren röjdes ur vägen och allt verkade frid och fröjd. Att sedan, på grund av att serien blev framgångsrik, värka fram en andra säsong utanför originalberättelsen (i detta fall en roman) är sällan en bra idé.

Men den här gången funkar det. Berättelsen i de tre första avsnitten som släppts som recensionsexemplar är inte lika vass som förra gången, men det är svårt att inte kapitulera inför huvudpersonerna. Serieskaparen David E Kelley (Ally McBeal) och regissören Andrea Arnold (Fish tank, American honey) har lagt krutet på att fortsätta ta fram mångbottnade personer, snarare än en actionspäckad story, och skådespeleriet är suberbt.

serierecension

Reese Witherspoon har alltid varit en bra skådis men sällan har en roll passat någon så som Madeline Martha Mackenzie passar henne. En vanlig ”säsong två-sjuka” är att rollfigurernas karaktärsdrag förstärks och överdrivs till en schablon. Men Witherspoon lyckas, utan att upprepa sig, behålla Mackenzie som hon är: En person vars livselexir är konflikter, skvaller och skitsnack, men som ändå framstår som både komplex, sympatisk och trovärdig.

När säsong två börjar försöker seriens fem huvudpersoner hantera Perrys (Alexander Skarsgård) bortgång. Efter hans död har hans mamma (Meryl Streep) blivit en återkommande, inte helt välkommen, gäst hemma hos Perrys änka Celeste (Nicole Kidman) och parets tvillingar – och mamman köper inte att sonens död skulle ha varit en olycka.

Perrys mamma Mary Louise är de första tre avsnittens svaga länk. Det känns som att man velat ge säsong två en extra adrenalininjektion, ställt in siktet på Meryl ”allt-hon-tar-i-får-en-Oscar” Streep och sedan inte riktigt vetat vad man ska göra med henne. Det är möjligt att syftet klarnar längre fram, men i nuläget känns hennes obehagliga detektivmormor mest som ett sätt att skohorna in Meryl Streep nånstans. Hon har också stunt-tänder. Varför?

Men Big little lies 2 är ändå positiv överraskning. Serieskaparna har tagit tillvara på några obesvarade frågor från första säsongen och lagt till lagom mycket ny konflikt. De manliga rollfigurerna får ett litet välförtjänt lyft och barnen är inte lika beskäftiga som i första säsongen – ett undantag från regeln ”fortsätt inte en romanbaserad tv-serie bortom romanen”.

Big littles lies har premiär 10 juni på HBO Nordic.

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.

serierecension

Mer i ämnet