Tv-serierecension: Den inre cirkeln

Publicerad

Efter höstens val och den följande regeringskrisen känns tajmingen för en politisk thriller-serie om maktspelet om statsministerposten i Almedalsmiljö perfekt. Tajmingen är dessvärre en av få fördelar med Den inre cirkeln.

I Den inre cirkelns första scen går en desperat man (Niklas Engdahl) med ett uppbåd av journalister, assistenter och poliser bakom sig längs en gotländsk pir och kastar sig i vattnet. Vi ska under seriens gång få veta varför.

David Ehrling (mannen på piren) är näringsminister med siktet inställt på statsministerposten efter att det börjat viskas om att den sittande statsministern Elvira Kropp ska avgå. Smolket i glädjebägaren utgörs av en näringslivstopp som David tidigare haft smutsiga, men på pappret lagliga, affärer med gällande en hamn i gotländska Slite – en historia med verklig förlaga i form av konflikten kring ryska Gazprom som ville lagra rör i just Slite.

Statsministeraspirantens böjelse för utomäktenskapliga affärer skvallrar också om att vägen till toppen kan bli allt annat än rak.

Den inre cirkeln är baserad på Moderaternas tidigare chefsstrateg Per Schlingmanns roman I maktens öga. Schlingmann är någon som verkligen vet hur det att röra sig i maktens innersta cirklar. Av det märks föga i Den inre cirkeln.

Dialogen är av modell lågbudgetsnutfilm där inget kan läsas ut mellan raderna och allt ska pratas fram rollfigurerna emellan. När serien börjar är David med hela familjen – fru, barn, bror och föräldrar i ett stort hus på norra Gotland. Davids bror Joel är den mindre lyckade av bröderna. Det får man veta genom att han aldrig syns utan vin eller öl i näven och för att David säger att han ju ”alltid har semester”. I fall den överspelade iskalla stämningen mellan David och hans fru och barn skulle undgå någon får Joel säga ”Du kanske också skulle prova att ha lite semester och vara med din familj”.

Skumraskaffärerna ska också överförtydligas i samtal mellan näringslivstoppen och David: ”Jag litade på dig och din far när jag köpte den där jävla hamnen av er för 240 miljoner”.

Djävulen sitter i detaljerna i strömningtjänsten Viaplays storsatsning och resultatet blir en sur tonträff som ger känslan av att befinna sig långt från hur en kris i den verkliga maktens korridorer skulle se ut.

Några exempel: David går relativt obesvärat ut på en klubb öppen för allmänheten och sitter vid ett bord med unga snygga tjejer dagen innan han eventuellt ska pekas ut som nästa statsminister. Sveriges största kvällstidning (här kallad Kvällspressen) har satt upp en tillfällig redaktion i Almedalen. När hela redaktionen befinner sig på Dj Battle inträffar ett förmodat terrordåd, ingen stannar kvar på platsen för att rapportera, och väl tillbaka på redaktionen frågar chefen om någon vet vad som hänt. Svaret blir ”nääää”.

En intervju som ska bli ett personporträtt görs på tre minuter. Näringslivstoppens hemhjälp är en rysk butler för att visa på hans skumma kopplingar till landet. Och Olle Sarris peruk ska vi inte ens prata om, det ser ut som att någon flått en långhårig katt och klistrat fast den på honom med limstift.

Det råder dock ingen brist på händelser. Framemot avsnitt fem är jag ändå lite motvilligt intresserad av hur det ska gå, men det är långt, långt ifrån ett svenskt House of cards vi har att göra med här.

Den inre cirkeln har premiär på strömningstjänsten Viaplay 22 mars.

Den inre cirkeln

Visa

Betyg: 1

Regi: Anders Hazelius och Håkan Lindhé

I rollerna: Niklas Engdahl, Nanna Blondell, Olle Sarri, Babben Larsson m fl

Lokal. Lättanvänd. Opartisk. Ladda ner appen nu!

Hämta SVT Nyheter i App StoreLadda ned SVT Nyheter på Google Play

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer

serierecension

Mer i ämnet