En snabb bakgrund: Berth Miltons pappa skapade porrbolaget Private, som hans son, beroende på vem man frågar, sedan tog över eller stal. Under Berth Miltons ledarskap börsnoterades Private i början av 2000-talet, men på senare år har porrkungen mest blivit omskriven för sin gigantiska skatteskuld, som delvis skrivits av.
I dokumentärserien Svenska synden menar Berth Milton att han inte alls är skattebrottsling, utan i själva verkat har utsatts för en omfattande konspiration. I centrum står en tidigare anställd på Skatteverket. Milton beskriver honom som ”kulan, inte pistolen”. Så vem är ”pistolen” bakom konspirationen, som ligger till grund för den gigantiska skatteskulden?
Berth Milton har några gissningar:
- Vänstermedia (främst Aftonbladet)
- Det kan vara Sossarna
- Kanske kungen
- Möjligen pappa (Berth Milton senior, som dog 2005)
- Ett MC-gäng?
Dokumentärmakarna bakom Svenska synden tar sig an kamikazeuppdraget att försöka utreda samtliga spår (utom Sossarna). Det går inte så bra.
Både intro, musikval och klippbilder på rullande kassettbandspelare med intervjuer skvallrar om att Viaplay har siktat på att göra en true crime-dokumentär á la The staircase eller The jinx. Dokumentären är likt sina inspirationskällor till största del gjord på engelska i fall det skulle finnas ett internationellt intresse, trots att team och intervjupersoner är svensktalande. Även namn uttalas på engelska, fast av svenskar (T ex ”Rit-körd Äschbörg”).
Huvudfrågan är huruvida Berth Milton felaktigt målats ut som skattesmitare. Kanske var han i själva verket bosatt i Spanien och borde därför inte ha skattat i Sverige under många år. Inte en lika rafflande premiss som den vanligare true crime-frågan ”vem var det som mördade?”, men Berth Milton är ju ändå en av Sveriges mest omskrivna personer, så intresset lär finnas ändå.
Sanningsjakten drivs inte endast av dokumentärteamet. Till sin hjälp har Berth Milton ett advokatkontor i Haparanda (enligt dokumentären för att de är ”tillräckligt modiga för att företräda Milton”) och journalisten Thomas Sjöberg, mest känd för kungaskandalboken Den motvillige monarken, men som också skrivit en bok om Milton. Under dokumentärens gång jobbar han på Miltons uppdrag med ytterligare en biografi över ”Porrkungen”.
Problemet är att man inte på långa vägar har tillräckligt med spännande stoff för att fylla fem timmar. I stället ställer dokumentären en lång rad frågor som den inte lyckas besvara. Det är som att inte en enda arbetsminut gjorts enbart i researchsyfte, utan allt ska med: Var det så att kungen försökt sätta dit Berth Milton genom att ”använda sin maktapparat”? Ja, det går ju såklart inte att belägga, men han känner en kille som haft kontakt med skattehandläggaren i ett skede. Det bevisar ju egentligen inget, men ska med ändå.
Nästa teori: Aftonbladet och journalisten Richard Aschberg som bevakade Milton och Private i slutet av 90-talet (och även fick publicera en del rättelser efter att Milton stämt tidningen för förtal) har kopplingar till en MC-gängledare som hotade Berth Milton. Det lyckas man inte heller slå fast.
Ingen som är i skottgluggen för Miltons konspirationsteorier får komma till tals och man vet ärligt talat inte vad man ska tro efter att ha sett Svenska synden. De personer som figurerar mest i dokumentären, vilket även nämns av berättarrösten, är anställda av Milton: hans advokater och Thomas Sjöberg som får betalt för att skriva om honom.
Och trots att man lägger så många timmar på att utreda Berth Miltons konspirationsteorier verkar ingen i dokumentären ta dem på allvar. Det innebär att Berth Milton själv, övriga intervjupersoner, de som anklagas för diverse oegentligheter och dokumentärteamet självt får ett löjets skimmer över sig.
Ett par inspelningsscener från bolaget Privates porr som misstänkts vara övergrepp är dessutom riktigt obehagliga och visar onödigt mycket av tjejerna.
I det sista avsnittet presenteras några nya personer och teorier och faktiskt ett svar på en av de mindre frågorna som ställts, men på det stora hela är det över fem till timmar dokumentärskildring som vill reda ut en konspiration utan att egentligen få fram något nytt. Som journalistik är Svenska synden undermålig, men den erbjuder något annat.
På senare tid har det börjat talas mer om drevets effekter, både i traditionella och sociala medier. Att vara fokus för drevet har tidigare varit något som bara kända personer råkade ut för, men nu kan det hända nästan vem som helst. Därför är det intressant att se vad som händer med en person som anser sig ha blivit orättvist behandlad av media och myndigheter i decennier.
Utöver listan av konspirationsteorier berättar Milton att man inte kan lita på någon, att han behandlas värre än någon annan i Sverige och att han inte är välkommen i landet längre. Å ena sidan framställs Milton som en klassisk foliehatt. Men den verkliga smärtan hos huvudpersonen gör det svårt att inte bli berörd, trots att Milton främst uppvisar djupt osympatiska sidor. Allt som allt är Svenska synden en alldeles för lång ”jaha-upplevelse” om ett spännande livsöde.