Kristian tar emot mig i en kopia av Videokväll hos Luuk-studion. I bakgrunden flammar en stor video-brasa och rummet domineras av två sköna fåtöljer.
– Vad tycker du om video-brasan? Jag har en egen hemma. Man kan välja att ha den med eller utan sprak-ljud. Min kan även sjunga julsånger, säger Kristian Luuk.
Om du själv var gäst i ditt program, vad skulle ni prata om?
– Jag skulle, precis som alla andra gäster, få i uppdrag att välja tre låtar som vänt upp och ned på mitt liv. Så då skulle jag ägna extremt mycket tid, på att välja ut de tre låtarna. Förmodligen skulle en av låtarna vara 80talshitten Funkytown med Lipps Inc. Den spelade Clabbe i Rakt över disc. När jag hörde den bestämde jag mig för att jag ville bli radiodiscostjärna. Vi skulle kolla på videon och sedan prata om när jag ville bli radiostjärna.
Mer då?
– Sedan skulle det nog bli en jobbrelaterad låt, kanske något med Madonna. Efter att hon ställde upp i Sen kväll med Luuk 1998 ville alla storstjärnor vara med.
Det låter som att du mest skulle prata om jobb?
– Jag skulle nog vara lite för duktig, ha tänkt igenom dramaturgin och förberett mig. Det fiffiga med konceptet är att gästen känner att den har kontroll. Det är gästen som bestämmer låtar och genom dem också vad programmet kommer att handla upp. Gästen är ofta lugn från start.
Kristian Luuk är nöjd med den nya sändningstiden, men skulle inte ha något emot om programmet hade fortsatt vara en timme långt. Videokvällen flyttas från söndagar till tisdagar klockan 21.00, samtidigt halveras sändningstiden.
Vad brukar du själv göra på tisdagar klockan 21.00?
– Jag tittar faktiskt mycket på tv då. Då har jag lagt barnen och landar i soffan ofta rätt trött. Ja, det är en väldigt bra tv-tid för mig i alla fall.
Vad är det mest chockerande någon har valt?
– Det har inte varit så mycket chockerande musik, snarare storiesarna omkring. Till exempel att Viktoria Silverstedt varit groupie till Bon Jovi. Eller när Leif GW Persson började dansa tango. Jag blev väldigt imponerad av Paolo Roberto också. Han kunde hela Mc Hammer-dansen utantill. ”Can't Touch This”. Han körde den i studion.
Kristian Luuk är förtjust i konceptet.
– Det passar mig, jag är nyfiken på folk och intresserad av musik. Just nu sitter jag och väntar på att Leif Silbersky ska mejla över sina låtar. Förra säsongen hade jag höga förväntningar på Fredrik Lindström och Fredrik Wikingson. Förväntningar som uppfylldes. De var fantastiska. Musik är så känsloladdat, så fort någon tar med sig en låt och säger att ”den här är viktigt för mig”, då berörs man. Det kan vara sorgligt som när Mona Sahlin berättade om sin döde son eller glatt.
Programmet har en holländsk förlaga – ”Off the record” där programledaren är en gammal rockrecensent som dricker konjak och röker.
– Jag tror att man kan fortsätta väldigt länge. Det skulle passa att köra i radio också. Den holländska versionen höll på länge och de körde programmen i radio på sommaren, berättar Luuk.
Längtar du tillbaks till radion någon gång?
– Jag började ju där, efter det där med Clabbe. Radio är mitt favoritmedium. Det går snabbt och enkelt. Men tv har en så enorm genomslagskraft. Det är stor skillnad. Men jag är övertygad om att jag kommer att komma tillbaks till radion någon gång.
Under Sen Kväll med Luuk så satt du bakom ett skrivbord och kändes lite stelare. Nu sitter du i en fåtölj och är rätt mysig – hur långt kvar är det till att bli SVT:s julvärd?
– Haha, när du lägger upp det så där så känns det väldigt nära, men man måste vara lite äldre, måste man inte? Fast Blossom Tainton har ju varit. Jag tänker mer på Arne Weise och Ingvar Oldsberg. Jag väntar några år. När man inte kan fira jul med sina egna barn längre, när de har egna familjer och liv, då kan jag tänka mig att vara julvärd. Min son är åtta nu så det kommer ju att dröja minst tio år till.
Sofia Lundgren