Programmet om Staffanstorps kommuntoppar och deras resor till fastighetsmässan MIPIM i Cannes fick stort genomslag. Men det ledde också till frågor om våra egna kostnader. Många tittare har ställt sig undrande till redaktionens resor i politikernas spår. Och på ledarplats skrev Expressen (4/10):

”Så Uppdrag granskning bör hala fram sina egna kvitton på stört: för utsänt team och inhyrd fixare. Kostnaden kommer garanterat överstiga de tusenlappar redaktionen ägnade 45 minuters indignation.”

Nu går vi våra kritiker till mötes. Vi har tagit fram reseräkningar, kvitton och andra verifikat från våra medarbetares resor.

Den första resan gjordes i mars av en reporter och fotograf för att dokumentera tillställningen med kamera och prata med deltagare. Denna resa gjorde våra medarbetare utan att skylta med att de representerade Uppdrag granskning. En sådan upplysning hade väckt uppmärksamhet och försvårat arbetet.

Den andra resan gjordes i juni med syfte att följa upp de kvitton vi fått fram, från Staffanstorp och andra kommuner. Resan var en förutsättning för att kunna gå till botten med politikernas och tjänstemännens utgifter under de tre årens besök till Cannes.

Vår reporter Sophia Djiobaridis kollade exempelvis om det var möjligt för politikerna från Staffanstorp att hinna från ett restaurangbesök till ett konferensmöte som påstods ha ägt rum. Hon uppsökte också ”stugbyn” och fann att boendet var betydligt flottare än vad politikernas beskrivning antyder.

Det handlade om detaljer. Men i ett granskande reportage sitter styrkan ofta i just detaljerna. Utan denna minutiösa kontroll på plats hade vi inte kunnat göra reportaget. Av sammanräkningen nedan framgår att kostnaden för resor, traktamente och andra utlägg uppgår till 73 491 kronor. Detta är en investering i två program. Den 6 november sänds andra delen av Cannes-granskningen. Då är det reseräkningar och kvitton från tjänstemän och politiker i Göteborgs kommun som granskas.

Är det väl investerade licensmedel?

Den frågan överlåter jag till dig som tittare och licensbetalare att svara på. Men jag är tacksam om du beaktar följande omständigheter:

Kommungranskarna har under två år systematiskt avslöjat olika avarter inom den kommunala verksamheten i landet: slöseri, inkompetens, nepotism, korruption och mycket annat. Vi har visat hur pengar som borde ha gått till barn- och äldreomsorg, skola och fritidsverksamhet istället har hamnat i fel fickor eller försvunnit i vansinnesprojekt.

Denna gång är det politikers och tjänstemäns resor utomlands som nagelfars med det populära kommunala resmålet Cannes som exempel. Vi gör det inte för att smälla dem på fingrarna för en enskild krognota utan vi gör det för att få svar på frågan: På vilket sätt gagnar dessa resor skattebetalarna?

I fallet Staffanstorp, som togs upp som ett exempel på en mindre svensk kommun, kunde de ansvariga politikerna inte styrka någon nytta överhuvudtaget för de drygt 400 000 kronor som resorna kostat. I nästa program får vi alltså svaret på hur en större kommun motiverar sin representation nere i Cannes.

Uppdrag granskning ska utgöra en god kraft i samhället. Det är därför vi finns till. Och ett avslöjande som detta kommer tveklöst att leda till ökad restriktivitet i kommunerna när det gäller konferenser och utlandsresor. De pengar som SVT har satsat på resorna till Cannes kommer säkert att betala sig flera gånger om för samhället.

PS. Nej, vår reporter Sophia Djiobaridis drack inte upp hela snapsen på Kastrup flygplats. Hon smuttade på den, liksom på en öl på La Mama, på en Kir Royal på Le Brule samt smakade på vodkaglass – allt i syfte att visuellt inför kamera återge politikernas generösa representation med sig själva. Även maten låtsades hon äta. All annan alkohol som beställdes in öppnades inte utan återlämnades utan kostnad. Det samma gäller den välfyllda matvagnen. Och fixaren, som också var tolk, kostade 5 626 kronor.

Nils Hanson, ansvarig utgivare.