Ikeas affärsidé är utstuderat blågul. Varuhusen målas i svenska flaggans färger, Ikea säljer svensk mat världen över och produkterna bär svenska namn.
Var än ett Ikea-varuhus invigs i världen är den svenska ambassadören på plats i den blågula yran. Ingen tycks reflektera över att Ikea är ett Hollandsägt företag, som betalar mycket begränsad skatt i Sverige och vars grundare sedan länge är bosatt i Schweiz.
Sveriges Tysklands-ambassadör, Staffan Carlsson, invigde ett nytt Ikea-varuhus i Berlin – det tredje i den tyska huvudstaden och landets 46:e – strax före jul 2010.
Han försvarar ambassadens insats vid invigningen.
– Ikea är ju känt av tyska kunder som ett svenskt företag och Ikea vill vara känt som ett svenskt företag, säger Staffan Carlsson.
Men hur svenskt är Ikea?
– Jag bara konstaterar att kunderna uppfattar det som ett svenskt företag, det är inte min sak att avgöra hur svenskt Ikea är.
Men Ikea är väl holländskt?
– Jag vill inte ge mig in i några resonemang. Ikea är viktigt för de ekonomiska kontakterna mellan Sverige och Tyskland, säger ambassadören.
Trots att Ikea är ett holländskt bolag har företaget med framgång vänt sig till svenska ambassader för att få hjälp i olika frågor. Så har skett när Ikea till exempel haft problem med sina lokalanställda eller när Ikea vill komma in på marknader.
När Ikea var missnöjda med EU:s tullsystem krävde de hjälp av näringsminister Maud Olofsson (C). Och företagets problem i Ryssland har sysselsatt flera svenska ministrar.
I slutet på 1990-talet – när Ikea i jakten på kostnader hade långtgående planer på att till och med starta tillverkning i Nordkorea, ett av världens mest totalitära och slutna länder – hjälpte den svenska ambassaden till.
– Lönerna och priserna i Nordkorea lockar Ikea liksom att strukturen av arbetskraft är ovanligt positiv, skrev den svenska ambassadören i Nordkorea i ett brev hem till UD.
Ikeas drömmar om billigare bestick, duntäcken och mjukdjur från kanske världens hårdaste diktatur förverkligades dock aldrig.
Reportage: Magnus Svenungsson och Lars-Göran Svensson
Text: Peter Bagge