När utrikesminister Ann Linde (S) talade på Folk och Försvars rikskonferens på måndagen varnade hon för att politisk splittring skapar osäkerhet kring Sveriges säkerhetspolitik. Det hon syftar på är riksdagsbeslutet i höstas om en så kallad Natooption, det vill säga att regeringen ska uttala för ett Natomedlemskap som alternativ om det säkerhetspolitiska läget försämras.
S är emot
En majoritet i riksdagen bestående av Moderaterna, Kristdemokraterna, Centerpartiet, Liberalerna och Sverigedemokraterna har ställt sig bakom detta beslut. Dock inte Socialdemokraterna, som varit starkt kritiska.
Ann Linde framhöll i sitt tal på Folk och Försvar att beslutet riskerar att skapa spekulationer om Sveriges säkerhetspolitiska linje. Hon kritiserade också att beslutet i riksdagen inte föregåtts av sedvanlig beredning och diskussion. Moderatledaren Ulf Kristersson kontrade med att Socialdemokraterna inte har evig vetorätt i denna fråga.
Bäddar för politisk strid
Det här kan bädda för en ny politisk strid om Sveriges relation med Nato. Debatten riskerar dock att bli mer svårbegriplig än tidigare.
Det är nämligen inte alldeles enkelt att definiera alternativen.
Bakgrunden är Sverigedemokraternas något oklara position. Partiet har länge varit motståndare till ett svenskt Natomedlemskap, precis som Socialdemokraterna. Det är man fortfarande. Trots detta har Sverigedemokraterna ställt sig bakom beslutet i riksdagen om en Nato-option. Man är alltså för ett alternativ som man i grunden är emot.
Detta i sin tur innebär alltså att det finns en majoritet i Sveriges riksdag för en Natooption trots att det i samma riksdag saknas majoritet för ett Natomedlemskap.
Snårig svensk Natolinje
Det är alltså ingen överdrift att påstå att den svenska Natolinjen framstår som betydligt snårigare än på länge.
Beskedet från Ann Linde på Folk och Försvar kan heller inte tolkas på annat sätt än att regeringen inte tänker hörsamma riksdagsbeslutet i frågan.
Det här kan alltså leda till att debatten om Nato tar fart igen. Frågan är hur långt en majoritet i riksdagen är beredd att driva denna fråga. Å ena sidan är det frestande för oppositionen att klämma åt regeringen i denna symbolladdade fråga, å andra sidan är exempelvis Moderaterna väl medvetna om att grundläggande förändringar av svensk säkerhetspolitik också inbegriper Socialdemokraterna.
M-ledaren vill se bred politisk enighet
Moderatledaren Ulf Kristersson håller flera dörrar öppna. Samtidigt som han på måndagen avvisade ett evigt socialdemokratiskt veto i Natofrågan konstaterade han att ett svenskt Natomedlemskap ska föregås av ”en rejäl politisk diskussion” och ”bred politisk enighet”. Det går knappast att tolka på annat sätt än att också Socialdemokraterna på något sätt ska vara med på vagnen.
Och dit är det uppenbart lång väg. Så länge Socialdemokraterna innehar regeringsmakten, är största parti och det dessutom saknas majoritet för ett medlemskap i Nato lär det heller inte bli aktuellt att försöka driva igenom frågan.
SD kan avgöra Nato-frågan
Höstens beslut om en så kallad Natooption må vara logiskt för de partier som vill ta steget in i Nato, men har snarare skapat förvirring och frågor om den svenska säkerhetspolitiska linjen håller på att förändras.
Är beslutet ett första steg för Sverigedemokraterna att göra en helomvändning i Natofrågan, ja, då kan förutsättningarna i grunden förändras för ett svenskt medlemskap, i alla fall på sikt. Men så länge Sverigedemokraterna är emot ett svenskt Natomedlemskap saknas också en riksdagsmajoritet för detta.