Valet 2010 spökar än för de socialdemokratiska strategerna. Då gick Socialdemokraterna för första gången till val på att bilda en koalitionsregering med Vänsterpartiet och Miljöpartiet. Och vips kunde Fredrik Reinfeldt (M) och Anders Borg (M) skrämmas med de skattehöjningar som inte minst V flaggade för. Den rödgröna alliansen ratades av mittenväljare och Moderaterna fick sitt bästa valresultat någonsin. Regeringsfrågan var förstås inte den enda förklaringen men än i dag är S övertygade om att det kostar mer än det smakar att före valet säga vilka partier man vill regera med.

Flera dörrar öppna

Och inför nästa års val har Magdalena Andersson (S) tagit det ett steg längre när hon säger att det är ansvarslöst att i förväg låsa sig vid ett visst regeringsalternativ. Att det osäkra omvärldsläget kräver att man håller flera dörrar öppna med undantag för Sverigedemokraterna. Att en regeringslösning med exempelvis M eller KD är orealistisk verkar inte bekomma S-ledningen. De räknar kallt med att väljarna bara ska lita på att Magdalena Andersson (S) kommer lösa frågan.

Men de egna väljarna verkar inte vara med på tåget. Drygt 60 procent av S-väljarna tycker att partierna före valet ska berätta vilka partier de vill samarbeta och bilda regering med. Möjligen en smula förvånande med tanke på att S i nästan alla val haft budskapet att de går till val själva och löser regeringsfrågan efteråt.

Men att väljarna vill veta borde inte förvåna någon. Regeringsfrågan handlar inte bara om vilka som ska få titulera sig statsråd. Vilka partier som ingår i eller samarbetar med en regering avgör också vilken sakpolitik den regeringen kommer att föra. Som när S i januariavtalet sa ja till att avskaffa värnskatten eller som när SD fick M, KD och L att gå med på att mångdubbla återvandringsbidraget.

Duckar frågan

Även Ulf Kristersson (M) duckar frågan om vilka partier som ska ingå i hans regering. Men inom hans parti verkar frågan om SD-ministrar vara avdramatiserad. Att inte säga det före valet handlar mer om att ett sådant besked riskerar att skrämma bort fler liberala storstadsväljare som inte gillar tanken på Jimmie Åkesson (SD) i Rosenbad.

Dessutom – med Liberalernas löfte om att rösta nej till en regering där SD ingår skulle ett tydligare besked bara skapa mer oreda och ytterligare försvaga regeringsfrågan som ett starkt kort för Kristersson.