Svenska kyrkan, anstalter, gymnasier, byggubbar på NCC och tandläkare, Annikas publik är väldigt blandad. Men hon vill inte kalla sig själv för en föreläsare, en person som hon ser som välutbildad, utan ser sig själv mer som en berättare.
Varför får du priset tror du?
– Det kanske är kundernas betygsättning. Jag får väldigt bra kontakt på personlig nivå med de som jag förläser för. Jag tror de lämnas med något att tänka över.
Dömd för dubbelmord
Annika har suttit 28 år i ett amerikanskt fängelse, dömd för ett dubbelmord i USA 1981. I sina föreläsningar berättar hon om fängelsetiden, hur man förlåter sig själv och försonas med det förflutna. Hon får alltid många frågor efter sina föreläsningar, bland annat om hur hon kunnat gå vidare.
– När jag pratar om bagaget så är det mesta negativa erfarenheter. Jag tar med det jag lärt mig och tänker: ”det där vill jag aldrig göra om igen”. Jag lär mig av bagaget och vill inte var bitter. Det är jag som har orsakat var jag hamnat. Det är på mitt ansvar. Det är bara destruktivt att leva med att älta det, säger hon.
”Jag vill se dem jag talar till”
Det viktigaste att tänka på för att få med sig publiken är enligt Annika att prata från hjärtat, vara ärlig och verkligen känna av lyssnarna.
– Ibland hamnar jag på ställen när en spotlight är riktad mot mig och det är mörkt i publiken. Då säger jag att de måste tända. Jag vill se de jag talar till. Det är viktigt att höra med publiken vad det är som de förväntat sig och vilket behov de har. Berättelsen är vad den är, men jag kan lägga tyngd på olika delar beroende på vad det är för publik.
Bästa tips till föreläsare
Hennes bästa tips till den nervöse talaren är att titta på en person i publiken som verkar intresserad.
– Jag fokuserar på den personen och då brukar energin sprida sig.
– Jag brukar inte sitta och titta på publiken innan jag går fram, utan jag sitter på första raden med ryggen vänd till publiken. Då har man inte tid att läsa ansikten och tänkta ”den där är inte intresserad”. Jag vill inte ha tid att tänka, utan bara köra, säger Annika.