Det är torsdag kväll på Mälarhöjdens ridskola i Stockholm. Marie Hosinsky knackar på rutan till kontoret där ridlärarna håller på att dela ut hästarna bland kvällens ryttare.

– Du får ta Roger i dag Marie!

Marie Hosinsky är bara en av alla så kallade återvändare som nu i allt större omfattning fyller stallen i Sverige. Trenden är tydlig. Ridskolorna startar allt fler grupper för just vuxna kvinnor varav de flesta gjort som Marie gjort. De började rida på 70-talet när ridskoleverksamheten i Sverige tog fart på allvar. Men när tonårshormonerna började rasa runt i kroppen och livet rullade på i en ny riktning lämnade de flesta hästtjejerna stallen.

– Jag var en typisk hästtjej. Började rida som sjuåring och höll på genom skoltiden. Sen fick hästarna inte plats längre, säger Marie. Men för ett par år sen kände jag att nu eller aldrig; nu ska jag ta tag i detta igen!

Stark trend

De så kallade återvändarna är många. Det finns ingen tydlig statistik över vilka i stallen som är just återvändare, men däremot bekräftar ridskolechefer över hela landet att trenden är stark. Allt fler vuxna börjar rida och ridskoleverksamheten växer så det knakar tack vare detta tillskott av nygamla elever.

– Vi har kunnat ökat vår verksamhet med 25 procent på ett par år bara, säger Alexandra Netterberg, ridlärare på Mälarhöjdens ridskola.

I dagarna kommer dessutom en bok ut som vänder sig just till återvändarna. ”Tillbaka till stallet” heter boken som är skriven av Anna Kågström, författare och journalist som gjort samma resa som de hon skriver om.

– Jag har skrivit den bok jag själv saknade när jag kom tillbaka till stallet nu i medelåldern. Jag kom tillbaka med både tid, lust och mer pengar än jag hade som liten stalltjej.

Mer tid och pengar

Att kvinnorna, för det handlar nästan uteslutande om kvinnor, nu återvänder som vuxna, mogna människor med både tid och pengar har förändrat stallen en hel del.

– Det märks genom utbudet och kvaliteten på både ridning och stall, säger Anna Kågström. Det byggs finare ridhus och variationen är mycket större idag. Det finns kurser på alla nivåer och med olika inriktningar. Bredden har ökat enormt och stallklimatet har förändrats. För 20-30 år sen präglades många stall av en hård attityd och till och med pennalism. Men nu har man jobbat hårt med att ändra detta och för att skapa en mjukare stämning och stall där alla kan trivas och få plats.

Detta är något som Marie Hosinsky håller med om helt.

– När jag red på 70-talet var det militärer som höll i ridverksamheten och som drev på en så man nästan grät. I dag är det helt annorlunda, mycket mjukare och trevligare.

Ridning är i dag den näst största sporten bland kvinnor mellan 7 och 70 år i Sverige, och antalet hästar i landet har ökat och Sverige är nu det näst hästtätaste landet i Europa efter Irland.

Fortfarande eftersatt sport

– Men trots att ridsporten är så enormt stor idag får den fortfarande inte den uppmärksamhet den förtjänar, säger Anna Kågberg. Fortfarande kämpar många ridskolor med ekonomin och har svårt att få kommunala bidrag för sin verksamhet. Så många av de som beslutar om hur pengar ska fördelas har aldrig satt sin fot i ett stall och tror fortfarande att ridverksamheten mest handlar om att kamma pannluggar och mocka dynga, trots att ridningen är en oerhört avancerad sport som så otroligt många ägnar sig åt idag.

Anna hoppas på en nytändning även från beslutsfattarhåll.

– När nu fler och fler kvinnor hamnar på ledande positioner så finns ju chansen att dessa kvinnor har en större förståelse och intresse för ridning. Då kanske chanserna för ridsporten ökar och få ta del av samma villkor som sporter där killarna dominerar.