Inrikes

Bakgrund: Ett viktigt första steg

Uppdaterad
Publicerad

Efter sju års hårda förhandlingar träder FN:s klimatavtal i kraft, ett viktigt men blygsamt första steg mot minskade utsläpp av växthusgaser.

Men för att avtalet ska få verklig effekt på sikt måste USA, som står för de största utsläppen, förmås att ansluta sig.

Sedan Ryssland i höstas efter lång tvekan ratificerade Kyotoprotokollet kan avtalet till slut börja gälla. Det backas upp av 141 länder med drygt 60 procent av världens totala koldioxidutsläpp.

Enligt Kyotoavtalet ska de rikaste industriländerna minska sina utsläpp med tillsammans 5,2 procent till 2012, jämfört med 1990. EU ska gemensamt begränsa ner sina utsläpp med åtta procent enligt en intern bördefördelning.

Syftet är att försöka hejda den globala uppvärmningen och klimatförändringarna som FN:s klimatforskarpanel (IPCC) anser delvis beror på snabbt ökande utsläpp av växthusgaser. De beräknar att medeltemperaturen på jorden kommer att öka med 1,4-5,8 grader till 2100.

Kraftlöst avtal

Men många klimatforskare och miljöorganisationer betraktar avtalet som tunt och tandlöst. Utsläppen måste minska med minst 50-80 procent till 2050 om den globala uppvärmningen ska kunna hejdas, anser de.

USA med en femtedel av de globala växthusgasutsläppen är fortfarande hård motståndare till avtalet, ett rejält avbräck för det globala klimatarbetet.

Det är EU som drivit på och efter år av övertalningar lyckats få med alla industriländer, utom USA och Australien, i Kyotoavtalet.

-Utan ett globalt system som alla har förtroende för är det omöjligt att gå vidare efter 2012, säger den svenske klimatförhandlaren Anders Turesson till TT. EU kan inte dra lasset på egen hand, USA måste gå med.

Tufft EU-mål

EU har satt upp ett gemensamt mål att hejda den globala uppvärmningen vid två grader, motsvarande en utsläppsminskning på 50-60 procent till 2050. Men redan det första målet, en åttaprocentig minskning till 2012, blir svår att klara.

Ett försök med utsläppshandel har just inletts vid 12.000 anläggningar inom unionen. Handeln har redan kritiserats för att företagen fått alltför frikostiga utsläppsrätter och för att taket för de totala utsläppen satts för högt.

EU-kommissionen har också slagit fast att Kyotoavtalet inte kommer att nås till 2012, inte heller inom EU, om inte industriländerna gör mer. Många länder klarar inte målen, i Spanien och i Portugal låg utsläppen 2002 drygt 40 procent över 1990 års nivå.

Starkt motstånd

EU har förgäves försökt få med USA, och även stora utvecklingsländer som Kina, Indien och Sydkorea, på skärpta klimatkrav på sikt.

-Det finns starkt motstånd från dessa länder att ta på sig mer konkreta bindande åtaganden, konstaterar Anders Turesson.

I torsdags meddelade EU-kommissionen lite överraskande att den inte sätter något konkret mål för unionens minskade utsläpp efter 2012, om inte USA, Indien och Kina redovisar sina planer. Utspelet ses som ett försök att pressa länderna att visa sina kort inför ett möte senare i år.

Källa: TT

Fakta om Kyotoprotokollet

Världens länder enades vid FN:s klimatmöte i Kyoto i Japan 1997 om att minska utsläppen av sex växthusgaser, framför allt koldioxid.

  • Enligt Kyotoprotokollet ska 39 industriländer senast 2012 ha minskat sina koldioxidutsläpp med i genomsnitt 5,2 procent, jämfört med 1990 års nivå. EU:s medlemsstater ska under samma tid tillsammans minska sina utsläpp av växthusgaser med 8 procent.
  • För att avtalet skulle kunna träda i kraft och bli bindande var minst 55 länder tvungna att ratificera det, varav länder som stod för minst 55 procent av de totala utsläppen basåret 1990.
  • I och med att Ryssland ratificerade avtalet i november i fjol nådde man över 55-procentsgränsen och avtalet börjar gälla på onsdagen. Hittills har 141 länder, med 61,6 procent av utsläppen, ratificerat avtalet. USA med 21 procent av de globala utsläppen står dock fortfarande utanför.
  • Utsläppsminskningarna ska ske genom hårdare krav på industrier och vägtrafik. Även så kallade kolsänkor får stor betydelse. Det är skogar och annan växtlighet som binder koldioxid.
  • Handel med utsläppsrätter öppnas mellan de länder som har gjort utsläppsåtaganden. Ett land som minskar sina utsläpp mer än vad landet behöver kan sälja ”överskottet” till ett land som har svårare att minska sina utsläpp. De som inte uppfyller kraven måste betala en straffavgift.
  • Pengar avsätts för att hjälpa utvecklingsländerna att ta fram renare och energisnålare processer och industrier.
  • Ett industriland får rätt att genom klimatinvesteringar utomlands, exempelvis i u-länderna, tillgodoräkna sig de minskade utsläppen där.
  • Ett organ inrättas för att kontrollera avtalets efterlevnad. Länder som inte följer avtalet kan dömas att göra större utsläppsminskningar.

TT

Så arbetar vi

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer om hur vi arbetar.