Är det nödvändigt att berätta för barnen hur allvarligt sjuk en förälder är? Tove Bylund Grenklo är doktorand vid Karolinska Institutet och står bakom en värdsunik enkät till 600 unga vuxna som förlorat en förälder i cancer.

– Man måste absolut berätta hur allvarligt det är. Man kan inte låta det gå hela tiden ut och inte ha sagt något till barnen.

– Barn behöver få veta. Att inte få veta vad de vuxna vet, att inte inkluderas, är i sig ångestskapande, säger Tove Bylund Grenklo.

Nu sammanställs enkäten i en avhandling. Forskningen visar att 98 procent av dom drabbade anser att barn bör få veta när en förälders dödsfall är nära förestående men att bara 60 procent fick reda på att deras mamma eller pappa skulle dö.

Satte sig själv i andra hand

Tove Bylund Grenklo har dessutom djupintervjuat 15 unga vuxna som förlorat sin förälder i cancer som tonåring.

– Det som slog mig när jag intervjuade var att barnen alltid satte sig själva i andra hand. Det var alltid mer synd om någon annan, det var mer synd om mamma och pappa som var ensam, att de hela tiden underordnade sig andra familjemedlemmars sorg, säger Tove Bylund Grenklo.

– De hade väldigt mycket frågor men ingen att ställa frågorna till och det var ofta mycket frågor kring sjukvården. Vad hade hänt? Varför dog föräldern?

Vad händer med ett barn som inte får veta att föräldern kommer att dö fast alla andra vet om det?

– De blir otroligt isolerade. De blir uteslutna ur sin flock i en period när man som mest behöver höra till. Sen kan man gå omkring ett helt liv och tro att det här är någonting som man inte ska prata om. Deras möjlighet att ställa de frågor de har och få svar på dem är som bortsopade, säger Tove Bylund Grenklo.