Om cookies på våra tjänster

Vi har placerat cookies på din dator och lagrar ditt IP-nummer för att ge dig en bättre upplevelse av våra webbplatser. Om du inte godkänner eller vill ha mer information kan du läsa mer här: Om cookies och personuppgifter

Cancersjuka Rasmus slipper missa skolan – närvarar via en robot

Rasmus styr roboten via en padda hemifrån, och klasskamraterna lär sig tolka robotens olika signaler. Foto: Thomas von Heijne/SVT

Med en robot kan cancersjuka Rasmus hänga med i skolan, även när han inte är där. Rasmus robot är en del av ett pilotprojekt i Sverige. Faller det ut väl så vill Barncancerfonden få ut cirka 50 robotar till hösten och på sikt räknar de med att ha 200 robotar ute i skolorna.

Det står en liten vit plastfigur på skolbänken i Kimstadskolan utanför Norrköping. Den är Rasmus, när Rasmus inte kan komma till skolan för att han har cancer och måste behandlas. En ställföreträdande Rasmus, kan man säga.

Rasmus Karlsson och hans kompisar går ut sexan i dag. Det är mer än fyra månader sedan ”roboten” ställdes fram på klassbänken. 

– I början var den bra, för då kunde jag inte vara i skolan. I dag kan jag vara där mycket mer, säger Rasmus och ler brett.

Han ser pigg ut, behandlingen har haft god effekt som det ser ut nu, enligt hans mamma Nina Ahlander.

Loggar in på surfplattan från sjuksoffan

Egentligen är det ingen robot, det är mer än hållare för kamera, mikrofon och högtalare. Men den kan snurra och utföra andra kommandon som Rasmus gör hemifrån sjuksoffan. Där har han en surfplatta, en ”padda”, som han loggar in på.

Han har olika valmöjligheter: Se sig om i klassrummet genom att dra i bilden på paddan till exempel. När han gör det snurrar roboten på sin skiva.

LÄS MER: Jobbar på distans via robotar

Det finns en handsymbol på hans skärm, och när han trycker på den börjar det blinka uppe på robotens huvud. Men det blir inte alltid svar, visar det sig. 

– De håller på och rättar nu, de ser inte, säger han efter att ha väntat på reaktion en stund. Och så lutar han sig fram mot skärmen och anropar: ”Vad gör ni?”

”Fröken, Rasmus vill något”

Läraren Jenny Nordahl säger att hon har svårt att se blinkandet, särskilt om klassen är i ett ljust rum eller med belysning uppifrån.

– Men barnen ser och säger ”Fröken, Rasmus vill något” så då går det bra ändå. 

Det här är ett pilotprojekt som pågår vid sjukhusskolorna i Linköping och Umeå. Med hjälp av Barncancerfonden hyrs roboten på ett år från tillverkaren, vilket kostar 13.000 kronor plus eventuell service. 

– Vi fick ett erbjudande från sjukhusskolan i Linköping när Rasmus blev inlagd. Jag tycker den har varit alldeles underbar! En suverän möjlighet att kunna vara med i skolan, inte tappa de sociala sammanhangen och samtidigt följa med i undervisningen, säger mamma Nina.

Läraren Jenny håller med. Superbra, tycker hon. 

– Han behöver inte missa så mycket som han kanske annars skulle ha gjort.

Behandlingarna fortsätter under hösten

Barncancerfonden ska utvärdera försöket i sommar. Men Rasmus kommer att behöva sin ställföreträdare även i höst: 

– Han har fyra behandlingar kvar där han ska ligga på sjukhus måndag till torsdag. Ett tillfälle är nu i sommar men två ligger mitt i höstterminen och en strax före jul. Vi får ha den hela höstterminen i sjuan, säger Nina Ahlander. 

Är det något som saknas eller borde funka bättre? 

– Den laggar lite, släpar efter, och ibland hackar den, säger Rasmus.

Det kan iakttagaren intyga. Både Rasmus, kompisar och lärare måste ofta fråga ”vad sa du?” genom roboten. 

– Jag skulle gärna se att det gick att zooma så att han kan se tavlan i klassrummet bättre, säger mamma Nina. 

– Det är svårt att prata med en robot, man får inte samma respons. Jag kan inte se hur Rasmus mår. Och ibland vill han ju inte att man ska kunna se. Men en möjlighet att se honom hade varit bra, säger läraren Jenny.

LÄS MER: Nytt larm: Cancermediciner testas inte för barn

Så arbetar vi på SVT Nyheter

SVT:s nyheter ska stå för saklighet och opartiskhet. Det vi publicerar ska vara sant och relevant. Vid akuta nyhetslägen kan det vara svårt att få alla fakta bekräftade, då ska vi berätta vad vi vet – och inte vet. Läs mer