Men inte bara där och då. Slaveriet är en global företeelse sedan årtusenden.

Historikern Dick Harrison har just avslutat en trilogi om slaveriets historia för att han är förbannad över att det finns kvar: Att människor överallt, i alla tider, lyckats övertyga sig själva om att slaveri är något helt naturligt.

– Så att den som är slav ofta hatar att man är slav själv, men ser inget problem med slaveriet. Slavar som blir frigivna har ofta historiskt sett försökt skaffa egna slavar, säger Dick Harrison.

Vi ser delar av slaveriet, men inte helheten, menar han.

Slaveriet är globalt

– Vi bestämmer oss för att det är elaka vita slavägare och plantageägare och svarta slavar från Afrika, och att slaveriet är något som äger rum i Amerika. Ofta begränsar vi oss till USA:s sydstater och glömmer att ett mycket större slaveri ägde rum i Västindien och Brasilien.

– Vi tenderar att stoppa in det i en liten box: Svarta och vita, Amerika. Och så glömmer vi att det är ett globalt fenomen. Att slaveri har funnits i alla tider över hela jorden. Utom just i vår egen lilla bit av Västerlandet de sista 200 åren.

20 miljoner slavar i Östafrika

– Om vi tittar på antalet slavar i USA på 1800-talet, som var kanske fyra miljoner som mest. Samtidigt och under decennierna efter amerikanska inbördeskriget omsatte slavhandeln bara i Östafrika omkring 20 miljoner afrikaner.

Svenskar har varit slavägare men också slavar. Sigtuna brändes på 1100-talet av slavjagande ester, men svenskar togs också som slavar av nordafrikanska sjörövare under en 300-årsperiod fram till början på 1800-talet, då över en miljon européer fördes till slaveri i nuvarande Marocko-Algeriet-Libyen.

Svenska slavar köptes hem

– Det är inte många som vet att man hade flera högmässor om året i Sverige på 1700-talet då man samlade kollekt för att köpa hem svenska slavar i Nordafrika. Det här är en av dom bitarna i historien som är mest skamlig: när man själv är slavfolk, säger Harrison.

I våra dagar tas svarta fortfarande som slavar i södra Sudan. Mauretanien har slaveri. Från Kina kommer notiser om hur slavar befrias, men Kinas slaveri kan vara mycket större än så. Indien talar öppet om skuldslaveriet som myndigheterna försöker bekämpa.

Barnslaveri finns i stora delar av Asien. Men det kallas något annat, ”lärlingssystem” till exempel, och är nästan hopplöst att komma åt juridiskt.

Och så har vi människohandeln med sexslavar från Östeuropa och Asien.

Kan något göras? Våld mot slavhandlare skulle nog hjälpa, säger Harrison, men ingen är beredd att ta till det. FN:s definition av slaveri omfattar så mycket att Harrison tycker den blivit helt tandlös. Men det kan finnas andra möjligheter.

Han tycker till exempel att vi kan låta bli att köpa produkter som vi vet har tillverkats av slavar. Sida skulle kunna låta bli att skänka pengar till länder de vet har slaveri.

Reportage: Thomas von Heijne

Webbearbetning: Maria Holmin